TRIPS, a TRIPS-plus strategy and global health. The complex relationship between intellectual property protection, development, and the promotion of global health. Is co-existence possible?

Abstract

I en global värld är internationell handel avgörande för att stabilisera världsordningen. Många områden har fått ökad internationell betydelse och därför skapat ett behov av internationell reglering. Exempel på detta är handel och hälsa. De ekonomiska förmånerna av att liberalisera handel genom att ta bort handelsbarriärer är erkända sen länge. Simultant har global folkhälsa vuxit som en allmännytta och anses av många till och med vara en mänsklig rättighet. Det finns dock en naturlig konflikt mellan liberal handel och folkhälsa som kan försvåra att uppnå båda dessa mål samtidigt. När marknadskrafter råder finns alltid en risk att vinstmotiv övervinner andra intressen. Ett illustrativt exempel kan ges med hjälp av läkemedel för allvarliga sjukdomar. Det är produkter med extremt höga kostnader för forskning och utveckling i förhållande till förväntad vinst. Länder som är i störst behov till denna typ av läkemedel har oftast inte kompetens nog att utveckla dem själva eller resurser nog att importera dem. Läkemedelsföretagen vill ha avkastning på sina investeringar och har därför större incitament att utveckla läkemedel för så kallade livsstilssjukdomar, än för sjukdomar som framförallt utvecklingsländer lider utav. Det som komplicerar processen ytterligare är skyddet för immateriella rättigheter i läkemedel. Industrialiserade länder påstår att rättsligt skydd för immateriella rättigheter är nödvändigt för att stimulera innovation och utan innovation skulle det inte finnas några läkemedel alls. Genom WTO och TRIPS-avtalet har reglering av immateriella rättigheter blivit en integrerad del av internationell handelsrätt. Stora delar av världen är nu skyldiga att följa reglerna i TRIPS och dess minimikrav på skydd för immateriella rättigheter. Även om WTO öppnar upp nya utvecklingsmöjligheter för utvecklingsländer genom ökad marknadstillgång så gör starka regler till skydd för immateriella rättigheter det väldigt svårt för utvecklingsländer att uppfylla sina internationella åtaganden till skydd för allmänhälsan. Den största konflikten mellan skyddet för immateriella rättigheter och global hälsa är att TRIPS motverkar tillgången till generiska kopior till läkemedel. Om ett läkemedel mot allvarliga sjukdomar innehåller immateriella rättigheter med starka legala rättigheter blir det dyrare för utvecklingsländer att importera läkemedlet eller att få en tillverkningslicens. WTO har gradvis blivit mer medvetet och har försökt att kompensera för detta. Ett försök har varit att tillåta obligatoriska licenser vid hälsokriser såsom HIV/Aids epidemier, vilket öppnar upp möjligheten för företag som tillverkar generiska läkemedel att tillhandahålla billigare mediciner. Initialt var detta begränsat till nationell användning, vilket innebär att läkemedelsföretag inte kunnat exportera generiska läkemedel under en obligatorisk licens. Detta är problematiskt därför att de minst utvecklade länderna inte har tillräckliga resurser för att kunna utnyttja en obligatorisk licens själva. Doha-deklarationen som initierade den senare rundan av WTO-förhandlingar deklarerade att sådan export nu är tillåten till minst utvecklade länder. Frågan är om detta är tillräckligt. För det första så är den legala betydelsen av detta minst sagt osäker då deklarationen ännu inte ratificerats till att vara en formell del av WTO-systemet. Det största problemet är dock att många industrialiserade länder propagerar för ännu starkare rättsligt skydd för immateriella rättigheter. Många har till och med initierat en TRIPS-plus strategi och använder sin förhandlingsstyrka till att ingå bilaterala handelsavtal som inkluderar hårdare bestämmelser om skydd för immateriella rättigheter land för land. Primärt analyserar denna uppsats (i) vilken roll främjandet av global hälsa spelar i global utveckling; (ii) ifall utvecklingsländer kan nå sin fulla utvecklingspotential då de måste följa internationella avtal om immateriella rättigheter; (iii) ifall de multilaterala åtgärder som vidtagits för att få TRIPS-avtalet att överensstämma med internationella åtaganden för främjande av hälsa; (iv) ifall den senaste trenden, TRIPS-plus strategin, mot bilaterala avtal har motverkat multilaterala försök att få skydd för immateriella rättigheter att samexistera med främjandet av utveckling och global hälsa, samt; (v) ifall det är möjligt att reglera internationell handel och skydd för immateriella rättigheter på ett sätt som bidrar till hållbar liberalisering av internationell handel.