Så onödigt eller Så viktigt? En undersökning av olika funktioner hos så i talspråk

Abstract

I det här arbetet undersöks ordet så:s olika funktioner i svenskt talspråk. Undersökningen inkluderar både de grammatiska funktionerna, som bl.a. finns beskrivna i Svenska Akademiens grammatik, och de samtalsreglerande funktionerna som ordet ofta får, som s.k. diskursmarkör, i vardagliga samtal människor emellan. Syftet med arbetet är att undersöka talspråkets struktur och grammatiken i vardagliga samtal med fokus på de olika konstruktionerna av så som förekommer i analysmaterialet. Ett delsyfte är att ge en mer nyanserad bild av talspråket eftersom det inte är ovanligt att människor har uppfattningen att talspråket är en enklare och mindre korrekt variant av skriftspråket, som ibland ses som normen även för tal. Eftersom den här uppsatsen också är ett examensarbete inom lärarprogrammet, inkluderas även en pedagogisk aspekt, vilken är att genom undersökningen få större inblick i talspråkets struktur och olika funktioner. Målet med detta är att kunna förmedla kunskap om tal- och skriftspråkets olika egenskaper till framtida elever och att genom det lära eleverna att behärska olika kommunikativa kontexter både genom tal och skrift. Materialet som har använts för arbetet är inspelade samtal mellan svenska gymnasieungdomar, som gjordes i ett projekt vid Göteborgs universitet 1997. De samtal som har använts för den här undersökningen är inspelade i fyra grupper om fyra personer i varje där både tjejer och killar medverkar. Arbetet baseras på teorier om interaktionell lingvistik och metoden som tillämpats är baserad på CA (conversation analysis). Bland resultaten i arbetet har framkommit att så-konstruktionerna förekommer frekvent i samtalen, vad gäller de grammatiska och de diskursmarkerade funktionerna. Det är vanligtvis lätt att skilja dem från varandra även om gränsen ibland blir suddig p.g.a. talspråkets flexibla struktur. Diskursmarkörernas betydelse i samtalet är inte semantisk men de påverkar lyssnarnas mottagande av ett yttrande, eftersom diskursmarkörernas främsta uppgift är att markera ett yttrandes gränser på olika sätt. Diskursmarkörerna kan vara förklarande, förmildrande, vidareförande eller förberedande. Deras positioner kan variera men de flesta förekommer vanligen finalt i yttranden.