La traducción de fenómenos culturales y lingüísticos del sueco al español en Rocky de Kellerman

Abstract

I föreliggande uppsats kommer jag att göra en analys av den spanska översättningen av Martin Kellermans Rocky – volym ett. Originaltexten är skriven på ett sätt som återspeglar ett samtida sätt att tala på. Kellerman använder sig av en högst informell stil, full av slanguttryck och ordlekar. Texten är dessutom starkt influerad av det engelska språket. Rocky rymmer dessutom många referenser till förhållanden som är specifikt svenska – man behöver alltså ha goda kunskaper om svenskt samhällsliv och svensk kultur för att kunna förstå sammanhanget i texten. I uppsatsen undersöker jag vilka strategier översättaren har använt sig av för att behålla de språkliga särdragen och de kulturella referenserna och återskapa Kellermans karakteristiska och originella stil. Samtidigt måste ju översättningen vara begriplig för läsare som saknar djupare kännedom om svensk kultur och den nivå på engelskkunskaper som är självklar i Sverige. För att genomföra undersökningen har jag valt ut exempel från Rocky – volym ett som representerar de språkliga och kulturella särdrag jag riktat in mig på och tittat på vilken strategi översättaren använt sig av i varje enskilt fall och vilka konsekvenser för överföringen av originalets stil och budskap dessa val fått. Uppsatsen visar att översättningen – med vissa undantag – bör vara begriplig för en spansktalande läsare som saknar djupare bekantskap med svensk kultur och heller inte har de kunskaper i engelska en svensk läsare har. De olika översättningsstrategierna som använts ingår inom de mer övergripande översättarstrategierna; bokstavlig – ordagrann – översättning och mer eller mindre fria omskrivningar (att återge innehållet med helt andra ord). Vad referenserna beträffar har översättaren ofta valt att förtydliga texten – tyda och tolka texten för läsaren, skriva ut det underförstådda – istället för att försöka hitta spanska motsvarigheter. Den spanskspråkiga världen är omfattande och kontrastrik och det kan vara svårt – eller omöjligt – att hitta referenser som fungerar på samma sätt för alla spanskspråkiga läsare. Intressant nog visar det sig att översättaren ofta väljer att ersätta svenska kulturfenomen med nordamerikanska, förmodligen i förhoppningen att de senare ska vara välkända för den breda, spansktalande läsarkretsen.