La educación para el desarrollo sostenible - ¿Posible con las directrices actuales?

Abstract

Skolan anses vara ett av de främsta verktygen för att lösa vår tids kanske största utmaning: en hållbar samhällsutveckling. Det pedagogiska resultatet av de senaste fyrtio årens miljöforskning kallas för utbildning för hållbar uteckling. En grundläggande faktor i denna inrikting är att perspektivet på hållbar utveckling ska vara integrerat i samtliga discipliner och inte undervisas som ett separat ämne. Trots detta så visar en utredning av Skolverket från 2001 att detta perspektiv tenderar att inkluderas mer i särskilda ämnen såsom samhällskunskap och naturkunskap. Detta får oss att ställa frågan om utbildning för hållbar utveckling är bättre anpassat till vissa ämnen än andra. Den här uppsatsen syftar till att visa ideologiska och epistemologiska skillnader mellan kursplaner i olika ämnen för att problematisera möjligheterna till att implementera det holistiska perspektiv som karaktäriserar utbildning för hållbar utveckling med de nuvarande kursplanerna. Hypotesen är att de ideologiska och epistemologiska drag som karaktäriserar utbilding för hållbar utveckling är mer anpassade till vissa ämnen än andra. Vår metod består i en komparativ textanalys där vi jämför kursplanerna i moderna språk och samhällskunskap utifrån ett utbildningsfilosofiskt och epistemologiskt perspektiv. I analysen visar det sig att kursplanen i samhällskunskap i stor utsträckning har sin utbildningsfilosofiska utgångspunkt gemensamt med utbildning för hållbar utveckling medan moderna språk uppvisar andra ideologiska grunder. Trots att detta resultat i sig inte påvisar en omöjlighet att inkludera utbildning för hållbar utveckling i moderna språk visar det en brist i kursplanerna i förhållande till det internationella och nationella mål som syftar till att inkludera utbildning för hållbar utveckling i svenska skola.