Arbetsmiljöfaktorernas påverkan på sjuksköterskors arbetstillfredsställelse.

Abstract

Vård- och omsorgssektorn i Sverige kännetecknas av snabb teknisk utveckling, organisatoriska och demografiska förändringar. Antalet människor med omfattande komplexa vård- och omsorgsbehov ökar samtidigt som allt tyder på att resurserna inte kommer att öka i samma omfattning. Det ökade antal äldre människor med omfattande komplexa vård- och omsorgsbehov har orsakat att människor i allt större utsträckning bor kvar hemma och behöver därmed mer hemtjänst och hemsjukvård. Antal sjukfrånvaro bland vårdpersonal har på grund av fysisk och mental arbetsbelastning ökat och stressrelaterade besvär fördubblats sedan 1997. Sjuksköterskornas arbetsförhållanden gör dem kritiska mot förändringar, de ökade kraven och nya mål. Syftet med denna studie är att ta reda på de arbetsmiljöfaktorer som påverkar sjuksköterskors arbetstillfredsställelse. Metoden består av en litteraturstudie som grundas på kritisk granskning och analys av vetenskapliga artiklar. Tio artiklar bestående både av kvalitativa och kvantitativa studier har genom litteratursökning i databaser både på bibliotek samt på internet valts. De valda nyckelorden ingick i strävan att avgränsa studien till syftet. Efter en noggrann genomgång och analys av varje artikel har innehållet i artiklarna med varierande inriktning på ämnesområde och begrepp utifrån ett arbetslivsforskningsperspektiv kategoriserats i sju huvudteman som påverkade sjuksköterskors arbetstillfredsställelse. Dessa teman var: ökad antal åldrande; ökat krav på sjuksköterskornas kompetens; ökad mental och fysisk arbetsbelastning; anställningsformer; privatisering av vårdverksamhet; organisation och ledarskap; kommunikation. Sjuksköterskornas psykosociala och organisatoriska problem relaterades bland annat till inter- och intrapersonell kommunikation, ledningsfrågor, dialog och reflektion samt kompetensutveckling. En ”mötesplats” för inter- och intrapersonella dialogen och reflektion saknades som förhindrade sjuksköterskorna att ta egna initiativ till lösningar samt kunna hantera fortlöpande förändringar i det dagliga komplexa arbetslivet. Tid och pengar är de mest vanliga argumenten som påstås sätta gräns för vad som är möjligt att förbättra i arbetslivet. Förtydligande av chefens roller, sjuksköterskornas arbetsuppgifter samt personalens bristande delaktighet och medinflyttande över den egna arbetssituationen bör räknas in till de tydliga kritiska aspekterna för sjuksköterskornas arbetstillfredsställelse.