Utvecklingen av gymnasiets matematik. En jämförande diskursanalys av ämnes- och kursplaner kopplat till elever i behov av särskilt stöd

Abstract

Syfte: Denna studie syftar till att undersöka huruvida de nya styrdokumenten för matematik 2011 tillhör en annan diskurs än styrdokumenten från 2000. Av intresse är hur identifierade diskurser i kombination med eventuell innehållsmässig utveckling i de kursspecifika delarna av styrdokumenten kan komma att påverka matematikundervisningen och, i förlängningen, måluppfyllelsen för elever i behov av särskilt stöd. Mina frågeställningar är: • Vilken diskurs är identifierbar i styrdokumenten från 2000? • Vilken diskurs är identifierbar i styrdokumenten från 2011? • Vad krävs för att nå målen för ett godkänt betyg i matematik A respektive matematik 1a, b och c?

Teori och metod: Idén till det tillvägagångssätt studien följer kommer ursprungligen från Gustafsson (2009) där en diskursanalys i fyra steg beskrivs, varav den kritiska är det fjärde och avslutande steget. Här har vissa anpassningar till studien skett och den övergripande metoden är Faircloughs kritiska diskursanalys, med dess tredimensionella modell. För analys av styrdokumenten som text används en liten del av diskursteori från Laclau och Mouffe (Winther Jørgensen och Phillips, 2000), nämligen nodalpunkt och en version av ekvivalenskedjor, ekvivalenskluster (Andreasson i Gustafsson, 2009). För nästa steg i den tredimensionella modellen, diskursiv praktik, används Faircloughs transitivitet och intertextualitet. Tredje steget i analysen är social praktik och där diskuteras Foucaults governmentality och Faircloughs hegemoni. Som tidigare nämnts är det i stort sett omöjligt att skilja de olika stegen åt helt då de är beroende av varandra, så givetvis innehåller diskussionen kopplingar dem emellan.

Resultat: Två olika diskurser har identifierats, Elevens diskurs och Undervisningens diskurs. I styrdokumenten för 2000 utmärker sig utbildningen och eleven skall som nodalpunkt och ett antal transitiva verb som ekvivalenskluster i Elevens diskurs. På samma sätt har Undervisningens diskurs i styrdokumenten för 2011 undervisningen med tillhörande förmågor som nodalpunkt och ekvivalenskluster. Avseende hur förändringen av styrdokumenten för matematik kan komma att påverka matematikundervisningen och elevernas resultat i matematik diskuteras för- och nackdelar med de nya dokumenten i förhållande till de nu gällande. En väg skulle kunna vara att då ämnesplanen för 2011 i matematik funnits vara mer explicit så bör undervisningen i Sverige bli mer likvärdig och bedömningsgrunden för kunskaper som uppvisas likaså. Eftersom man nu uttryckligen påpekar att varierade arbetsformer ingår i matematikundervisningen bör vi också i förlängningen se en mer varierad matematikundervisning, något som bör gynna de elever som idag inte når ända fram i matematik. De kommer att få tydligare styrning i ämnet och kommer att ha fler sätt att bli bedömda om Sveriges matematiklärare följer de nya styrdokumenten. Huruvida detta tar ut de ökade kunskapskrav som ställs är öppet för diskussion.