Tröst. Den sorgedrabbade patientens behov och upplevelser samt sjuksköterskors erfarenheter och bemötande.

Abstract

Det ingår i sjuksköterskans arbete att känna igen behovet av tröst och att förmedla tröst till sorgedrabbade patienter. Detta kan sjuksköterskor uppleva vara en svårighet och det finns en rädsla för att stå handfallen och otillräcklig inför patienten. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa den sorgedrabbade patientens behov och upplevelser av tröst samt sjuksköterskors erfarenheter av vad som är tröstande för patienten. Denna kandidatuppsats bidrar med, och sammanfattar kunskap till sjuksköterskor om vilka behov och upplevelser patienten har av tröst från sjuksköterskor. Med denna förvärvade kunskap önskas uppnå en ökad trygghet i mötet med den sorgedrabbade patienten. Tio vetenskapliga artiklar och en avhandling samtliga med kvalitativ ansats låg till grund för resultatet. Sorg är en komplicerad men universell företeelse och är förknippat med någon form av förlust. Det finns ingen färdig mall för att ge tröst eftersom det handlar om unika individer i unika situationer men det finns upplevelser och erfarenheter som är nyttigt att ta till sig av. Sjuksköterskan skapar förutsättning för en tröstande situation genom att göra sig tillgänglig och närvarande för patienten. Ömsesidig öppenhet är en förutsättning för att kunna ge och ta emot tröst. Att förmedla tröst handlar om att ge ett gott bemötande, bekräfta och se patienten som en unik individ. Att sjuksköterskan är lyhörd är av stor vikt för att identifiera patientens behov av tröst och att förmedla lugn och trygghet underlättar patientens förmåga till att hantera sin sorg.