Kontraheringsplikt vid individuell personförsäkring. En självkl

Abstract

Socialförsäkringen har under senare tid alltmer nedmonterats varför behovet av privata försäkringar har ökat. När den nya försäkringsavtalslagen trädde ikraft år 2005 infördes en lagstadgad rätt till individuell personförsäkring som avsåg skydda särskilt utsatta grupper såsom funktionshindrade och andra personer med varaktig sjukdom. Frågan är om denna föreställning om en ovillkorlig kontraheringsplikt är riktig. I förarbetena anges att det inte kan krävas att försäkringsbolagen frångår den försäkringstekniska bedömningen av risken eller behöva frångå sin egen praxis. Enligt lagen ges försäkringsbolagen en möjlighet att neka försäkring om särskilda skäl föreligger. För att kunna avgöra om försäkring kan tecknas eller inte måste försäkringsbolagen göra en riskbedömning av individens hälsa och livsstil. Det råder ett motsatsförhållande mellan å ena sidan individens rätt att teckna försäkring och å andra sidan försäkringstagarkollektivets möjligheter att bekosta försäkringen. Varje försäkring måste kunna stå sina egna kostnader. Förutom de uttryckliga reglerna om kontraheringsplikt i personförsäkringssammanhang undersöks andra faktorer som påverkar rätten att teckna försäkring. Bl.a. redogörs för den upplysningsplikt som individen har gentemot försäkringsbolaget. Även reglering kring försäkringsbolagens tillgång till genetisk information avhandlas eftersom det kan inverka på kontraheringsplikten. Problematiken kan sägas bestå i att vi här har att göra med civilrättslig lagstiftning där offentligrättslig intervention är begränsad.