Åldersbedömning av ensamkommande barn

Abstract

Sedan sommaren 2006 har antalet ensamkommande barn som anländer till Sverige ökat oavbrutet. Dessa barn utgör en särskilt utsatt grupp varpå det finns särskilda bestämmelser inom såväl internationell som nationell rätt genom vilka ensamkommande barn tillskrivs rätt till ett mer omfattande stöd genom hela asylprocessen, vid sitt mottagande samt fortsatta vistelse här i landet än asylsökande vuxna. Detta skyddsnät är reglerat utifrån 18-årsgränsen, vilken således spelar en avgörande roll för de ensamkommande barnen vad gäller deras möjligheter till uppehållstillstånd och integration i det svenska samhället.

Majoriteten av de barn som kommer ensamma till Sverige har inga identitetshandlingar med sig och uppger att de är mellan 15 och 17 år. Att identitetshandlingar saknas innebär att det i många fall kan vara svårt att avgöra huruvida den ålder som den asylsökande uppger är korrekt. När det föreligger tvivel om den sökandes ålder skall Migrationsverket utföra en åldersbedömning av sökanden. Att avgöra huruvida den sökande fyllt 18 år eller inte är angeläget eftersom detta är avgörande för att rätt reglering skall kunna tillämpas, att den asylsökandes ärende skall bli korrekt hanterat samt att mottagandet av den asylsökande skall bli riktigt.

Med anledning av den betydande roll åldersbedömningens resultat kan spela för den asylsökandes möjligheter att erhålla uppehållstillstånd samt vid dennes fortsatta vistelse och integration i det svenska samhället är det även viktigt att ställa krav på åldersbedömningens utförande. Svensk lagreglering avseende detta saknas, det normativa underlaget får istället sökas i reglering och rekommendationer från internationell flyktingrätt, EU-rätt samt allmänna råd från Socialstyrelsen. I detta underlag finns ett antal målsättningar avseende åldersbedömningens utförande vilka samtliga på ett eller annat sätt kan knytas till principerna om rättssäkerhet och barnets bästa. På grund av den avgörande betydelse åldersbedömningens resultat kan ha för den asylsökande är det av yttersta vikt att åldersbedömningen utförs i enlighet med dessa principer.

Uppsatsen redogör inledningsvis för åldersbedömningens normativa underlag och undersöker förhållandet mellan detta och åldersbedömningens praktiska utförande vilket åskådliggörs genom Migrationsverkets interna riktlinjer avseende åldersbedömningar samt intervju av en handläggare på Migrationsverket. Vidare synliggörs även de konsekvenser som åldersbedömningens resultat kan ha för individen genom en redogörelse för det regelverk som blir tillämpligt när en asylsökande är underårig samt ensamkommande. Syftet med arbetet är att undersöka om åldersbedömningen utförs på ett rättssäkert sätt och i enlighet med principen om barnets bästa samt om bedömningen av ålder är av betydelse för individen. Granskningen visar att åldersbedömningen lever upp relativt väl till principerna om rättssäkerhet och barnets bästa. Att det saknas ett offentligt regelverk för bedömningens utförande är emellertid problematiskt ur rättssäkerhetssynpunkt då detta begränsar bedömningens förutsebarhet. För att bedömningen skall kunna anses som rättssäker och även upplevas på detta sätt av den asylsökande krävs således en förbättring vad gäller denna aspekt.

Ytterligare en brist vad gäller bedömningens rättssäkerhet är att bedömningen inte kan överklagas. Då åldersbedömningen inte utgör ett beslut i förvaltningsrättslig mening är den inte rättsligt hanterbar. Att så är fallet innebär att en underårig asylsökande kan erhålla uppehållstillstånd men samtidigt inte beredas tillgång till det mer omfattande skyddsnät som de ensamkommande barnen har rätt till om denne inte lyckats göra sin rätta ålder sannolik. Uppsatsen uppmärksammar även att åldersbedömningens resultat på grund av det skyddssystem som finns för underåriga asylsökande och ensamkommande barn är förbundet med många rättsliga fördelar och nackdelar. Detta kan ge upphov till icke avsedda negativa effekter vilket belyses genom ett rättssociologiskt perspektiv. Sammanfattningsvis synliggör uppsatsen en del av asylprocessen som få har insikt i men som spelar en avgörande roll för en utsatt och ständigt växande grupp vars rättssäkerhet behöver förbättras.