Rättsskyddsförsäkringen och det fria valet av ombud

Abstract

Den statliga rättshjälpen gjordes i slutet av 90-talet subsidiär till rättsskyddet i privata försäkringar. Sedan dess utgör rättsskyddsförsäkringen i realiteten den enda möjligheten för en enskild att erhålla ett ekonomiskt bidrag för juridisk hjälp när vederbörande hamnat i rättstvist.

Rättsskyddsförsäkringen har genomgått vissa förändringar de senaste åren på grund av kritik som riktats mot den svenska lagstiftningen och försäkringsvillkoren. Europeiska kommissionen har påtalat att den svenska lagstiftningen har givit en alltför stor frihet till avtalsparterna, och därmed i praktiken till försäkringsbolagen, att själva bestämma om detaljerna i rättsskyddsförsäkringen. Ungefär vid samma tid som kommissionens kritik nådde Sverige meddelade Högsta domstolen en dom där man menade att försäkringsbolagens villkor för rättsskyddsförsäkringen begränsade den försäkrades fria val av ombud. Anmärkningarna har medfört att den svenska lagstiftningen ändrats för att uppfylla den europeiska lagstiftningens krav.

Det har nu förflutit fyra år sedan lagstiftningen ändrades och denna uppsats övergripande syfte är att försöka ge svar på huruvida försäkringsvillkoren omarbetats och tillämpningen hos försäkringsbolagen förändrats för att stämma överens med den svenska lagstiftningen och unionsrätten. Valet av ombud är en central del i rättsskyddsförsäkringen. Dels är det av stor vikt för den försäkrade att fritt kunna välja ombud, dels är det betydelsefullt för ett enskilt ombud att kunna bli valt. Mot denna bakgrund är det mer specifika syftet med uppsatsen att reda ut huruvida den rättsskyddsförsäkrade idag har möjlighet att fritt välja sitt ombud.