Selen och incidens av typ 2-diabetes - en systematisk översiktsartikel

Abstract

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en sjukdom som kan ge kärlskador, stroke och för tidig död. Oxidativ stress tros spela en viktig roll i utveckling av insulinresistens och diabetes. Selen är ett naturligt förekommande mineral som är involverat i att skydda mot oxidativ stress. Det har bedömts att selen skulle vara fördelaktigt i prevention av sjukdomen, dock har situationen ändrats då studier funnit positiva samband mellan höga nivåer och incidens av sjukdomen. Syfte: Att granska de studier som isolerat undersöker selens påverkan på incidens av typ 2-diabetes. Sökväg: Databaserna PubMed och Scopus användes i litteratursökningen. Urvalskriterier: Inkluderades gjordes humanstudier på svenska/engelska av RCT- eller kohortdesign med syfte att undersöka sambandet mellan selen och incidens av typ 2-diabetes. Exkluderades gjordes studier vars syfte var att undersöka selens roll vid redan diagnostiserad diabetes. Artiklar med gravida, djur eller barn samt in vitro-design uteslöts. Av de artiklar som erhölls i Scopus där MeSH-termer var angivna, uteslöts de som ej inkluderade "selenium" och "Diabetes mellitus type 2". Datainsamling och analys: Artiklar samlades in enligt ovanstående kriterier och kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s Granskningsmall för randomiserad kontrollerad prövning samt Gransknings- och dataextraktionsmall för kohortstudier från Göteborgs Universitet. Resultat: Tre studier ligger till grund för denna systematiska översiktsartikel;; en RCT och två kohortstudier. RCT-studien och en av kohortstudierna fann ett positivt samband mellan ett högt selenintag och incidens av typ 2-diabetes. Den tredje studien kom fram till en omvänd slutsats, men kan ändå inte helt sägas tala emot de andra två, med avseende på vilka mängder av selen som undersökts. Slutsats: Det föreligger måttlig evidens för att selen påverkar incidens av typ 2-diabetes. Konsumtion av selen över rekommenderat intag förmodas medföra en ökad risk för att insjukna i typ 2-diabetes, med ett sannolikt positivt dos-responssamband. Vidare tros en selenstatus i området 1.32-1.44 μmol/L innebära lägst incidens av typ 2-diabetes, däremot ses selenstatus kring 0.90 μmol/L samt 2.40 μmol/L betyda ökad risk för insjuknande. Mer forskning behövs för att säkert fastställa optimala mängder av selen med hänsyn till incidens av typ 2-diabetes, i och med att studiernas olika design begränsar slutsatsförmågan kring detta.