La traducción del español argentino en Rayuela de Julio Cortázar

Abstract

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den argentinska dialekten i romanen Rayuela av Julio Cortázar har översatts till franska, engelska och svenska. Utöver användandet av dialekt är originaltexten delvis skriven på talspråk med mycket slang, ordlekar och en slags fonetisk imitation. Den ifrågasätter vilken grad det är möjligt, och om det är önskvärt att, återge en dialekt i ett översatt verk och hur översättarna har gått tillväga för att uppnå detta. Den undersöker även om det finns några skillnader mellan de olika språkens översättningar och i så fall varför. Hypotesen är att det inte går att överföra en dialekt ordentligt från ett språk till ett annat.

Utifrån romanen Rayuela har ett antal dialektala ord och fraser, så kallade markörer, valts ut för att analyseras och jämföras med motsvarande språkliga element i de tre översatta verken på franska, engelska och svenska med hjälp av viktiga, erkända översättarteorier. Vidare har de olika översättarnas olika strategier undersökts och bedömts i förhållande till varandra i de olika exemplen.

Studien visar vilken komplicerad process det är att översätta en text som innehåller dialektala inslag med alla dess möjliga konnotationer, och att det finns många strategier att ta till för att återge dem. Översättarna har bland annat valt att använda sig av kommunikativ översättning, exotismer (att bevara ord från källspråket i målspråkstexten), utelämning, tillägg eller bara att använda talspråksmarkörer. Dock har ingen av översättarna valt att översätta dialekten med dialektala markörer i målspråket utan den har för det mesta normaliserats till ett neutralt talspråk med eventuella inslag av slang. Några enstaka dialektala ord och vissa kulturfenomen har bevarats på källspråket i vissa översättningar, men den allmänna effekten av en dialekt har gått förlorad i samtliga översättningar.