Kartläggning av läs- och skrivsvårigheter bland elever i åk 3-9

Abstract

Syfte: I och med att det står tydligt i den nya skollagen och i Lgr 11 att elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen ska utredas, kommer det att krävas tydlighet inom skolan vad gäller kartläggning/utredning av behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att ta reda på om och hur pedagoger med specialpedagogiska arbetsuppgifter kartlägger elever i åk 3-9 med sent upptäckta läs och skrivsvårigheter samt hur arbetsgången är och om det finns en färdig plan för det.

Teori: En elev som fungerar normalt i talspråkssammanhang men har svårt att läsa och/eller skriva har läs- och skrivsvårigheter. Glentow (2006) beskriver vad läs- och skrivsvårigheter är. Svårigheterna benämns som generella eller specifika. Specifika läs- och skrivsvårigheter måste kartläggas. Det är viktigt att ha en god språklig medvetenhet för att bli en duktig läsare och skribent. Att ha språklig medvetenhet innebär förmågan att vända uppmärksamheten från språkets innehåll till dess form. Skrivning är en avancerad process i flera steg som kräver hög grad av språklig medvetenhet. I teoridelen finns en historisk tillbakablick där Eriksson (2010) visar hur man har sett på läs- och skrivsvårigheter samt Glentow (2006) hur kartläggning har gått till. Bruce (2006), Carlström (2010) och Glentow (2010) beskriver viktiga delar som bör ingå i en kartläggning och vad man behöver tänka på inför kartläggningen

Metod: Min grundläggande syn på människan och pedagogiken genomsyras av ett sociokulturellt synsätt. Jag ser även läsning och skrivning som helheter och som en stor och komplex process. Jag ser kartläggningen som ett processanalytiskt tillvägagångssätt. I den här studien har jag använt mig av enkäter. Enkäterna har till största delen bestått av slutna frågor med någon större öppen fråga. I den öppna frågan har respondenterna beskrivit hur kartläggningsprocessen av läs- och skrivsvårigheter går till.

Resultat: Det visar sig att det är flera olika personer inblandade i en kartläggning, man tar hjälp av specialutbildade pedagoger för kartläggningen. Vid en jämförelse av respondenternas yrkesroll och vem det är som kartlägger upptäcker man att specialläraren inte har rollen som kartläggare av läs- och skrivsvårigheter. Det verkar finnas en större tillgång av specialpedagoger ute på skolorna som genomför kartläggning än vad det finns speciallärare. I de flesta av respondenternas skolor finns det en plan för kartläggning men i de flesta kommuner har man ingen kommungemensam plan. Kartläggningsprocessen ser väldigt olika ut på olika skolor, även inom samma område har man olika tillvägagångssätt trots att det finns en skol- eller kommungemensam plan. Det är oftast någon form av screening av hela klassen, vid några enstaka fall är det klasslärarens observationer av en elev, som avgör vilka elever som behöver en läs- och skrivutredning. De flesta kartläggningar sker utifrån en helhetsbild av elevens behov. Respondenterna använder sig av flera olika kartläggningsmaterial som anses vara tillförlitliga. Några kartläggningsmaterial används som screening av hela klassen för att urskilja de som kan tänkas ha läs- och skrivsvårigheter. De som används av de flesta är kvalitativa material. Det är viktigt att skapa sig en helhetsbild av eleven och veta att resultat från ett kartläggningsmaterial endast är en del av en utredning. Det är viktigt med välutbildade pedagoger som arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter, det finns alltför många obehöriga pedagoger på speciallärar- och specialpedagogtjänster.