Segmentering och integrering- om mäns och kvinnors gränssättningsstrategier i högkvalificerat arbete

Abstract

Gränssättningsstrategier undersöktes bland män och kvinnor (n=673) i högkva-lificerade arbeten där gränserna mellan arbete och livet utanför arbetet kan beskrivas som svaga. Sociodemografiska och arbetsrelaterade faktorer för de två strategierna, segmentering respektive integrering, undersöktes samt vilka av dessa faktorer som åtskiljer de som anser sig lyckas respektive inte lyckas med sin valda strategi. Resultaten visade att valet av segmenteringsstrategin klart dominerade, endast 18 procent klassificerades som integrerare. Integrerarna angav högre arbetstid per vecka, de jobbade mera på vardagkvällar och helger samt i högre grad på olika platser än segmenterarna. Det var dock i segmente-ringsgruppen som dessa tids- och rumsaspekter hade en särskiljande betydelse för om man lyckades eller inte med sitt strategival. Särskilt sammanboende kvinnor med barn som använde sig av segmentering upplevde i högre grad än övriga att de misslyckades med sin strategi. De faktorer som i båda grupperna framkom som urskiljande för huruvida man lyckas med sitt strategival rörde individfaktorer relaterade till gränssättning i arbetet vilka kan betraktas som förmågan till självreglering. Dessa var att kunna arbeta självständigt, organisera sitt arbete effektivt, att veta vad som förväntas i arbetet, att själv kunna avgöra när en uppgift är slutförd samt att kunna säga nej och sätta gränser. Självregle-ring kan därmed betraktas som en central yrkeskompetens i ett arbetsliv alltmer kännetecknat av gränslöshet. Detta bekräftades av att bland de som lyckades med en integrerande strategi så var andelen som även upplevde balans i livet som högst. Detta var särskilt uttalat bland kvinnor. Fortsatta studier kan inriktas på prövning av resultaten i andra arbetsrelaterade kontext och ytterligare identifiering av determinanter för lyckad segmentering eller integrering samt hur detta sammanhänger med stress och (o)hälsa.