Corporate Social Responsibility och Global Compact. Med mänskliga rättigheter som norm?

Abstract

Uppsatsens undersökningsområde är den världsomspännande idé eller rörelse som går under beteckningen Corporate Social Responsibility (CSR), företags samhälleliga ansvar. En viktig del i CSR-rörelsen är den internationella avtalskonstruktion som benämns Global Compact. Med FN som plattform har ett globalt samarbete mellan företag och intressegrupper upprättats där frågan om företags samhälleliga ansvar behandlas med hjälp av tio principer. Undersökningen har två delsyften; A) att beskriva och undersöka bolags samhälleliga ansvar enligt Global Compact, särskilt enligt principerna 1 och 2, samt B) att kritiskt pröva frågan om det ansvaret är förenligt med bolags legala vinstsyfte. Först följer en deskriptiv redogörelse av CSR och Global Compact för att visa på grunder, struktur och terminologi. Därefter beskrivs aktiebolaget och dess skiftande roller i samhällsdiskursen. Därmed har läsaren getts en teoretisk överbyggnad innan undersökningen återvänder till Global Compact och dess två första principer, vilka specifikt rör företags ansvar för mänskliga rättigheter. Dessa två principer bygger i sin tur på FN:s universella deklaration om mänskliga rättigheter (UDHR). Förutom UDHR finns ytterligare en källa för hur de två principerna ska förstås och tillämpas. Juristen John Ruggie har på FN:s uppdrag arbetat i sex år på att undersöka den rättsliga relationen mellan transnationella företag och mänskliga rättigheter. Ruggies arbete resulterade bland annat i två rapporter: the Framework och Guiding Principles. I uppsatsen beskrivs och granskas den juridiska argumentationen i dessa rapporter. Sammantaget visar granskningen att Global Compact ställer höga krav på bolags ansvar – på gott och på ont. Utan någon egentlig legal förankring och på en marknad med många olika aktörer, saknas garantier för att bolags samhälleliga ansvar inte blir mer än marknadsföringsåtgärder. Det är min slutsats att endast så länge bolags samhälleliga ansvar sammanfaller med bolags ekonomiska syften kan mänskliga rättigheter möjligen fungera som hänsyn, men aldrig som norm.