Att tala utan tal. En studie om alternativ och kompletterande kommunikation

Abstract

Bakgrund I mitt arbete som specialpedagog inom särskolan möter jag elever som har begränsningar i sin kommunikativa förmåga. För vissa av dem innebär det att de inte har ett talat språk. Deras kommunikation kan bestå av bilder, ljud, kroppsspråk, tecken mm. och benämns som alternativ och kompletterande kommunikation, förkortad till AKK. Syfte Syftet med den här studien är att undersöka vad som sker i kommunikationssituationer mellan ett barn som inte har ett talat språk och personalen det möter på förskolan. Frågeställningar Hur ser personalens kommunikation ut? - Vilka kommunikationsformer används? - I vilka situationer kommunicerar personalen? - Vilket syfte har de med kommunikation? Hur ser barnets kommunikation ut? - Vilka kommunikationsformer används? - I vilka situationer kommunicerar barnet? - Vilket syfte har barnets kommunikation? Teori I studien har det sociokulturella perspektivet använts då detta perspektiv lyfter fram samspelet och sammangangets betydelse för kommunikationen. Genom att studera vad som sker mellan personer som kommunicera lyfter studien fram vad samspelet består av samt kontextens bety-delse för kommunikationen. Barnets och personalens kommunikation studeras och analyseras utifrån syfte, situationer och kommunikationsformer. Metod Studien har en kvalitativ forskningsansats. Metoden som använts i föreliggande studie är att genom film fånga vad som sker i kommunikationssituationerna mellan barnet och personalen. Studiens empiri består av 39 filmade sekvenser. Resultat Undersökningen har visat att personalen och barnet kommunicerar med varandra i många olika situationer. Syftet och kommunikationsformerna skiljer sig dock åt. Personalen arbetar medvetet med att få kommunikationen att fungera. Barnet är mera begränsad och egocentrisk i sin kommunikation. Genom en medveten kunnig personal ges barnet i studien de förutsätt-ningar som behövs för att kommunikationen ska fungera. Att ha en funktionsnedsättning i den kommunikativa förmågan innebär inte att det blir till ett funktionshinder.