”Så nu kanske ni vet varför?” Placering av satsadverbialet kanske i deklarativa huvudsatser

Abstract

Föremålet för denna studie är satsadverbialet kanske i deklarativa huvudsatser. Kanske kan, i motsats till andra satsadverbial, dela positionen före det finita verbet tillsammans med andra led. Detta bryter mot V2-regeln som vanligen lärs ut till andraspråksinlärare. Dessutom kan kanske framtvinga bisatsordföljd i en deklarativ huvudsats. Enligt rådande forskningsläge beror dessa avvikelser på ordets språkhistoriska utveckling från verbfras till adverb. Som före detta verbfras kan ske uppvisar adverbet kanske ibland satsegenskaper som än i dag kan styra satsens syntax. Den föreliggande studien är en jämförande kvantitativ undersökning av placeringen av satsadverbialet kanske i texter med olika grad av formalitet. Syftet är att få ledtrådar i frågan om vad som kan tänkas gynna avvikande placeringar av satsadverbialet kanske. Jag undersökte frekvensskillnader av olika typer av kanske-satser i formellt skriftspråk, ledigt skriftspråk och talspråk. Resultatet visar att kanske med satsegenskaper är mer frekvent i talspråk och talspråkligt präglade texter, medan V2-ordföljd dominerar i formellt skriftspråk. Faktorer som möjligen påverkar frekvensskillnaderna är genre, talarnas ålder och bakgrund samt språkets interaktivitetsgrad. Nyckelord: