Sjuksköterskors attityder till att arbeta med psykiatrisk omvårdnad

Abstract

Syftet är att belysa sjuksköterskans attityd till psykiatrisk omvårdnad och vilken inverkan detta kan ha på omvårdnaden. Metoden är en litteraturöversikt av artiklar funna i Cinahl, Scopus och PubMed. I en jämförande process har skillnader och likheter urskiljts. Därefter har teman identifierats i de granskade studierna. Dessa teman redovisas i resultatet. Resultatet visar att det finns negativa attityder bland sjuksköterskestudenter mot psykiatrisk omvårdnad. Det finns dessutom ett ointresse för att vilja arbeta med psykiatrisk vård. Ökade insatser i utbildningen och en mer omfattande praktik, har visat sig påverka sjuksköterskestudenters attityder positivt. Attitydskillnader finns också mellan sjuksköterskor på psykiatriskt- och somatiskt inriktade vårdavdelningar. Generellt är attityderna, på grund av okunskap och traditionellt diagnosspecifikt synsätt, mer negativa inom somatiken till psykiatrisk omvårdnad. Sjuksköterskor som arbetar med psykiatrisk vård som visar intresse för patienter upplever hög belastning, bristande stöd och oförmåga till en optimal omvårdnad. Diskussion För att förändra attityder finns behov av upplysande insatser i samhället och att förstärka den psykiatriska sjuksköterskekompetensen. Dessutom behövs resurser för support och handledning bli mer tillgängliga för sjuksköterskor i den psykiatriska vårdverksamheten, vilket kan öka möjligheterna för en personcentrerad omvårdnad. Fortsatt forskning Det finns ett behov av fortsatta studier riktade mot personcentreringen i psykiatrisk omvårdnad för att aktivt motarbeta kvarliggande traditionella attityder mot patientrollen inom psykiatrin. Konklusionen är att psykiatrisk vård fortfarande är drabbad av negativa attityder som härstammar från gamla och övergivna vårdformer och en otidsenlig syn på patienten. Men den psykiatriska vården är i utveckling. Dessutom är sjuksköterskor inom psykiatrisk såväl som andra specialistområden starkt intresserade av sin uppgift, vilket bidrar till att utveckla området. Det ökar möjligheterna för en personcentrerad omvårdnad.