"Det är ju själva livet". En studie om kommunikation och delaktighet för barn med Downs syndrom i förskolan ur ett föräldraperspektiv

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur föräldrar till barn med Downs syndrom uppfattar verksamheten i förskolan för sitt barn vad det gäller barnets möjlighet och rätt till kommunikation och delaktighet. Följande frågeställningar ska precisera syftet: Hur uppfattar föräldrarna verksamheten i förskolan avseende barnets möjlighet till kommunikation med pedagoger och barn på förskolan? Hur uppfattar föräldrarna verksamheten i förskolan avseende barnets möjlighet till delaktighet i förskolans aktiviteter? Hur skulle föräldrarna önska att det såg ut? Vad innebär begreppen kommunikation och delaktighet för föräldrarna?

Teori: Studiens teoretiska utgångspunkt har inspirerats av fenomenografi och därmed andra ordningens perspektiv via föräldrars berättelser om fenomenen kommunikation och delaktighet. Centralt i denna studie har varit att söka efter variationer, vilket står i centrum i en fenomenografisk ansats. Fenomenografi utgår från olika sätt att uppfatta, erfara och förstå olika fenomen. Fenomenografi har en svagare teoretisk grund, därav den fenomenologiskt teoretiska inramningen i rapporten.

Metod: Studien har en kvalitativ ansats och intervjuerna har genomförts i föräldrarnas hem, på föräldrarnas arbetsplats eller på författarens arbetsplats. Forskningen rör förskolans verksamhet ur ett föräldraperspektiv. Datainsamling har skett genom halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna har sedan analyserats i syfte att hitta kategorier och teman, samt i dem hitta variationer i föräldrarnas uppfattningar avseende kommunikation och delaktighet.

Resultat: Utifrån genomförda intervjuer framkommer det att många föräldrar uppfattar sitt barns möjlighet till kommunikation och delaktighet som optimal. Det varierar dock något mellan uppfattningarna, på grund av hur teckenkunnig pedagogerna är, utbildningsnivån hos pedagogerna, förskolechefens engagemang, barngruppens storlek, verksamhetens utförande och barnets egna förutsättningar. En gemensam uppfattning är att resursen/stödet och de övriga pedagogerna har stor inverkan och betydelse för om möjligheten till kommunikation och delaktighet fungerar väl och på ett optimalt sätt. Samtliga uppfattningar visar på att det finns någon eller några i personalen som kan mer eller mindre tecken som stöd. Avseende kommunikationens och delaktighetens betydelse uppfattar föräldrarna att det har stor betydelse. Många uppfattningar visar på att föräldrarna har ett nära samarbete med förskolan, har viss insyn och kan påverka en del i verksamheten och att deras barn trivs på förskolan. Vissa uppfattningar visar på att föräldrarna har fått kämpa mycket, både vad det gäller teckenkunnighet hos personalen, resurser och även när det gäller inkludering av deras barn.