Principen om barnens bästa i asylprocessen. De romska och ashkaliska barnen.

Abstract

Principen om barnets bästa är en oerhört betydelsefull princip i den svenska rättsordningen, även inom utlänningslagstiftningen. Jag har i denna uppsats avsett att granska huruvida Migrationsöverdomstolen samt migrationsdomstolarna beaktat de berörda barnens bästa i ett antal avgöranden som berör romska och ashkaliska barnfamiljer. Under de senaste åren har antalet asylsökande från Balkan varit stort, samtidigt som antalet familjer som fått bifall på sina ansökningar varit mycket få. Romer och ashkalier har sedan lång tid tillbaka diskriminerats runt om i Europa. De förnekas bland annat tillgång till arbetsmarknaden, bostäder samt möjligheten att gå i skolan. Vidare tyder landrapportering på att romerna lever under misärliknande förhållanden. Fokus har i uppsatsen legat på huruvida domstolarna tagit hänsyn till barnens individuella asylskäl, samt vilka undersökningar domstolarna har gjort avseende situationen i barnens hemländer, i förhållande till barnens etnicitet. Undersökningen antyder stora brister i Migrationsöverdomstolens prövning. I samtliga granskade avgöranden har Migrationsöverdomstolen hänvisat till underinstansernas bedömningar avseende barnens skyddsskäl. Den undersökning domstolen gjort har därmed enbart berört frågan huruvida synnerligen ömmande omständigheter föreligger. Även här är domstolens undersökningar i många fall bristfälliga, särskilt då domstolen för att styrka vissa förhållanden hänvisar till landrapportering som även stöder motsatta förhållanden. Även migrationsdomstolarna brister vid prövningen av barnens skyddsskäl. I ett av de 17 granskade målen hänvisar domstolen kort till underinstansens bedömning avseende familjens skyddsskäl. Enbart i ett av de 17 granskade målen har domstolen analyserat och utrett barnens egna skyddsskäl samt de rådande förhållandena för just barnen i hemlandet, vid prövningen av familjens skyddsskäl. Vid prövningen huruvida synnerligen ömmande omständigheter föreligger har dock migrationsdomstolarna i ett stort antal fall tagit hänsyn till barnens individuella skäl samt gjort en gedigen undersökning avseende förhållandena i barnens hemländer. I vissa mål är det dock tydligt att barnens skäl har prövats sekundärt i förhållande till föräldrarnas. Ett ytterligare problem avseende migrationsdomstolarnas avgöranden är den inkonsekvens som råder mellan avgörandena. Av verksamma jurister har det vidare anförts att barnets bästa skall ses såsom ett öppet koncept samt tolkas utifrån en helhetsbedömning avseende varje barns situation. Min undersökning tyder på att så inte alls har varit fallet i de aktuella avgörandena. Barnets bästa har i så gott som samtliga granskade mål tolkats utifrån lagtext och förarbeten.