Pedagogiska kartläggningar i förskolan.

Abstract

Syfte: Att möta alla barns olika behov och förutsättningar är en utmaning för förskolan. Tidi-gare forskning visar att pedagogernas kunskap och syn på barn är betydelsefull för dokumentationernas innehåll och således även för de pedagogiska kartläggningarna. Genom att undersöka hur förskollärare talar om pedagogiska kartläggningar är det möj-ligt att studera vilka kunskaper och behov som uttrycks av förskollärarna, samt hur de beskriver arbetet med förskolans särskilda stöd.

Mot bakgrund av detta är studiens syfte att undersöka hur förskollärare talar om peda-gogiska kartläggningar och arbetet med förskolans särskilda stöd. Frågeställningar:

• Hur talar förskollärarna om pedagogiska kartläggningar? • Hur talar förskollärarna om barns behov av särskilt stöd? • Hur talar förskollärarna om arbetet med förskolans särskilda stöd? • Hur talar förskollärarna om metoder för det särskilda stödet? • Hur talar förskollärarna om kompetens?

Teori: Studien utgår från en postmodern kunskapssyn vilket innebär att världen inte ses som uppbyggd av en given ordning. Det vi ser, hör och känner är beroende av vårt menings-skapande och av den kultur vi lever i. Företeelser och frågor förstås i relation till ett sammanhang och de diskursivt formade sociala och historiska villkor som finns där. Teorier, språk och praktiker ger förutsättningar för och bestämmer vad som går att tala om och göra (Nordin-Hultman, 2004).

Metod: Studien har en diskursanalytisk forskningsansats. Diskursanalys ger möjligheter att förstå hur verkligheten skapas genom språket (Bolander & Fejes, 2009). Språket formas i ett socialt sammanhang, men det har även en formande och skapande sida (Bergström & Boréus, 2000). Studien genomfördes med tre fokusgrupper bestående av förskollärare från tre olika förskolor i samma kommun.

Resultatet visar att förskollärarna i studien ser sig som kompetenta att se behov och att hitta lösningar på svårigheter i den egna verksamheten. Samtidigt visar förskollärarnas tal att det inte är deras uppgift att utforma förskolans särskilda stöd, det ansvaret överlämnas åt specialpedagogen. Förskollärarnas förväntningar på specialpedagogen är bland annat att hon ska bekräfta att förskolan ser och gör ”rätt”, samt kartlägga barnets svårigheter och utforma det särskilda stödet på förskolan. Observationer och kollegiala samtal upp-ges av förskollärarna vara de metoder som oftast används i arbetet med kartläggning av barns svårigheter.