FaR-förskrivning till patienter med hypertoni- ur ett distriktssköterskeperspektiv

Abstract

Bakgrund: Hypertoni är ett av de stora folkhälsoproblemen i Sverige idag. Grunden i behandlingen är fysisk aktivitet. 2001 infördes Fysisk aktivitet på Recept (FaR) som metod för att minska fysisk inaktivitet. Distriktssköterskor inom primärvården är de som förväntas ta en stor del av ansvaret i det preventiva och hälsofrämjande arbetet. Det är ofta de som möter patienterna med hypertoni för uppföljning av blodtrycket. Vi ser FaR-förskrivningen som en process som kan delas in i tre delar: Anamnes, receptskrivning samt uppföljning där alla delarna skall ingå. Att studera hur distriktssköterskor använder sig av FaR är värdefullt då patienter med hypertoni är en stor patientgrupp. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur distriktssköterskor arbetar med FaR som metod vid hypertoni. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra distriktssköterskor. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom åtta stycken kategorier: Distriktssköterskornas inställning till FaR, Patientens förutsättningar, Patientens delaktighet, Framkallande av patientens inre resurser, Patientens egenansvar, Praktiska hinder i FaR-förskrivningen, Brist på samarbete och Brist på rutiner för uppföljning. Slutsats: Övervägande delen av distriktssköterskorna var positiva till FaR som metod och ansåg att det var viktigt att göra patienten delaktig. Alla uttryckte att uppföljning av FaR genomfördes men de hade inga rutiner för detta. Samtliga respondenter upplevde att det fanns brister i samarbetet både med FaR-samordnare och med föreningslivet.