Unga med Anorexia Nervosa - Hur kan sjuksköterskan stödja?

Abstract

Bakgrund: Anorexia Nervosa är en svårartad psykisk sjukdom som främst drabbar unga kvinnor. I ett samhälle där ett smalt kroppsideal ständigt uppmärksammas påverkas flickornas självbild i en redan känslig period ,puberteten. Missnöje hos personerna kan i sin tur leda till självsvält, vilket därmed resulterar i att en ätstörning utvecklas. Det är inte ovanligt att denna patientgrupp förnekar sin sjukdom och vill därför inte ta emot hjälp och stöd. Motståndet och oviljan innebär utmaningar för sjuksköterskor som ska vårda patienterna. Syfte: Att belysa hur sjuksköterskan kan stödja patienter med Anorexia Nervosa och hur en relation kan skapas för att befrämja deras hälsa. Metod: En litteraturöversikt baserad på 13 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl, där 12 av dem är kvalitativa och en är kvantitativ. Resultat: Patienten i vården, Sjuksköterskans roll och Föräldrars behov är de tre teman som urskildes i sammanställandet av resultatet. Patienterna upplevde att de ville bli tagna på allvar, att sjuksköterskan skulle se personerna bakom sjukdomen samt försöka se orsaken till varför de mådde dåligt. Empati, lyhördhet och pålitlighet menade patienterna var egenskaper sjuksköterskor bör ha för att kunna stödja dem. I resultatet framkom även vilka svårigheter sjuksköterskorna upplevde i stödjandet av patienter med anorexi och skapandet av en terapeutisk relation var problematiskt. Delaktighet, inte bara hos patienterna utan även hos föräldrarna, beskrevs som centralt av föräldrarna för att de skulle känna sig betydelsefulla i omvårdnaden av sitt sjuka barn. Konklusion: Enligt patienterna bör sjuksköterskor motivera, göra dem delaktiga men även ta kontroll då det behövs. Sjuksköterskor upplever dock svårigheter att tillgodose dessa önskemål, därav finns behov av vidare utbildning.