Att vara agent i sitt eget liv - Hur självbestämmande kan förstås, uppfattas och utvärderas i en kontext av sköra äldre personer

Abstract

Syfte Det övergripande syftet med avhandlingen var att definiera och beskriva självbestämmande i relation till sköra äldre personer, instrumentutvärdering för att skatta äldre personers självbestämmande samt utvärdera självbestämmande i en intervention. Metod I delstudie I gjordes en begreppsanalys för att definiera begreppet självbestämmande i relation till sköra äldre personer. För att få vetskap om inom vilka områden och på vilket sätt självbestämmande används i kontexten av äldre personer, kompletterades begreppsanalysen med en innehållsanalys av de inkluderade artiklarna. I delstudie II utforskades sköra äldre personers egna uppfattningar om självbestämmande. Validitetstestet av IPA-S (Impact on Participation and Autonomy – svensk version) i delstudie III, samt reliabilitetstestet av det reviderade frågeformuläret, resulterade i ett frågeformulär specifikt för äldre personer (IPA-Ä). I delstudie IV gjordes en longitudinell utvärdering av självbestämmande i en intervention för sköra äldre personer. Resultat Delstudie I: Resultatet visar att självbestämmande i relation till sköra äldre personer definieras som: en process i vilken en person har kontroll och laglig/etisk rätt, samt kunskap och förmåga att ta beslut utifrån egen fri vilja. Självbestämmande används i varierande kontext för hemmaboende äldre personer såsom; beslutsfattande i dagliga livet, professionellas syn, hälsa, samt laglig och etisk rätt. Delstudie II: De sköra äldre personernas uppfattningar var att självbestämmande är föränderligt genom livet och att äldre personer vill vara agenter i sitt eget liv, men att vissa villkor måste vara uppfyllda för att göra det möjligt. Delstudie III: Validitetstestet av IPA-S visade att de flesta frågorna var relevanta och viktiga, men att vissa var irrelevanta och behövde utgå, samt att frågorna behövde omformuleras till påståenden för att tydliggöra den beslutsmässiga delen av självbestämmande. IPA-S (svensk version) reviderades till IPA-Ä (för äldre personer). Reliabilitetstestet av IPA-Ä visade att 15 av 22 påståenden var reliabla. De andra sju var viktiga när det gäller att skatta äldre personers självbestämmande och därför rekommenderas de att ingå vid bedömningar, men att dessa sju påståenden bör tolkas med försiktighet beroende på dess komplexitet. En rekommendation är att använda frågeformuläret IPA-Ä för äldre personer vid planering av vård och rehabilitering, i syfte att säkerställa att äldre personers självbestämmande respekteras. Delstudie IV: Total IPA-Ä visade att oddsen för att få försämrat självbestämmande var signifikant lägre vid tre månaders uppföljning i interventionsgruppen än i kontrollgruppen (OR 0,47 95 % CI 0,23 – 0,96). På dimensionsnivå visade interventionen ”Vårdkedja för sköra äldre personer” en positiv effekt på sköra äldre personers självbestämmande i två av dimensionerna i IPA-Ä vid uppföljning efter tre månader, samt i en dimension efter 6 månader, jämfört med kontrollgruppen. Resultaten indikerar att interventionens personcentrerade förhållningssätt troligtvis var en viktig orsak till de sköra äldre personernas möjlighet till att utöva självbestämmande. Konklusion Självbestämmande för sköra äldre personer visade sig inte uppfattas annorlunda än självbestämmande för yngre personer. Det som skiljde var att när man blir äldre och skör och blir beroende av någon annan person i sina dagliga aktiviteter, så utmanas självbestämmandet och det är inte längre någon självklarhet att få bestämma själv. Att inte få möjlighet till att bestämma själv kan i sin tur påverka den äldre personens välmående och hälsa. För att stödja de sköra äldre personerna krävs åtgärder på flera nivåer: individnivå, i den sociala - och fysiska miljön och på samhällsnivå. På individnivå är det primära att få vetskap om de sköra äldre personernas egen uppfattning om självbestämmande, vilket kan skattas genom IPA-Ä. Personer i närmiljön kan på olika sätt stödja och stärka den äldre personen i att utöva självbestämmande genom att visa respekt, stärka deras kompetens och upplevelse av samhörighet med andra. Ett annat sätt att stödja de sköra äldre personerna i närmiljön kan vara att genom att införa en sammanhållen vårdkedja, såsom i ”Vårdkedja för sköra äldre personer”. På samhällsnivå är den äldre personens självbestämmande främst reglerat genom lagar och förordningar. Den äldre personens självbestämmande kan här också stärkas genom t ex kulturen, motverka ålderism, men också genom hur vi använder oss utav de normer, värderingar och attityder om äldre personer som finns i samhället. Inom forskning och bland yrkesverksamma bör därför äldre personers möjligheter och förutsättningar för att utöva självbestämmande vara i fokus, för att de sköra äldre personerna ska kunna ”bo kvar och åldras hemma” och utöva självbestämmande livet igenom.