Upphovsrättens sammanställningsskydd och sui generis-skyddet för databaser. En adekvat skyddsnivå på bekostnad av informationsfriheten?

Abstract

I Sverige finns idag ett starkt immateriellt rättskydd för sammanställningar och databaser. Detta är delvis grundat på den gamla nordiska katalogregeln i 49 § URL men framför allt på den sui generis-rätt som uppkom genom EU:s databasdirektiv 96/9/EG och därefter implementerades i svensk rätt. Eftersom allt större värden rör sig digitalt i kombination med att internet idag är den främsta garanten för fri tillgång till information kräver ett rättsligt skydd för sammanställningar och databaser noggranna överväganden. I denna balansakt vägs informationsfrihet mot databas-producenternas intresse av egendomsskydd och samhällets intresse av innovation och teknisk utveckling. Uppsatsen tar avstamp i denna stundtals vingliga balansgång. Uppsatsen redogör för den historiska utvecklingen av skyddstypen i Sverige och inom EU och drar slutsatsen att implementeringen av databasdirektivet i svensk lagtext är bristfällig och i behov av översyn. Detta beroende på att de rättigheter som tillkommer såväl framställaren som användaren av sammanställningen eller databasen, samt definitionen av detta begrepp, skiljer sig mot direktivtexten. Vidare dras slutsatsen att omfånget och innebörden av sui generis-skyddet inom EU är fortsatt oklart, trots EU-domstolens uttalanden och tolkning i de åtta mål som hittills prövats av domstolen. I uppsatsen presenteras de viktigaste tolkningsreglerna genom rättsfallsanalyser av uppkommen praxis. Utöver detta kan skyddets omfång, innebörd och existens ifrågasättas i takt med att nya produkter och affärsområden uppkommer i och med digitaliseringen. Uppsatsen berör molntjänster och sökmotorers relation till databasskyddet samt möjligheten att få egendomsskydd för digitala musikspellistor (s.k. playlists) på t.ex. Spotify. Vad gäller informationsintresset dras slutsatsen att detta, i vart fall i Sverige, är tillgodosett genom de undantag och inskränkningar som finns i skyddet för sammanställningar och databaser i upphovsrättslagen. Det innebär emellertid inte att dagens utformning av sui generis-skyddet är riskfri och optimal. Skyddstiden är för lång och inskränkningarna och undantagen i skyddet skulle vinna på att harmoniseras mellan EU:s medlemsstater. Avslutningsvis diskuteras rimligheten i att överhuvudtaget skydda sammanställningar och databaser genom immateriella rättigheter. För- och nackdelar med sui generis-skyddet lyfts fram och slutsatsen dras att ett rättsligt skydd baserat på regler om illojal konkurrens, likt det som förekommer i USA, kan vara en lämpligare metod med hänsyn till informationsfriheten.