Fosterdiagnostik vid MR-undersökningar - gravida kvinnors upplevleser och magnetkamerans påverkan på fostret.

Abstract

Introduktion: Fosterdiagnostik med magnetkamerateknik (MR-teknik) har utvecklats mycket den senaste tiden och använts som en kompletterande metod till ultraljudsundersökning. Magnetkamera ger ingen joniserande strålning till patienterna, samt ger en mycket mer detaljerad bildinformation än vad andra metoder gör. I samband med MR kan de gravida kvinnorna uppleva olika psykiska påfrestningar genom både själva MR-undersökningen och oro för barnets hälsa. Även om MR-fosterdiagnostiken anses vara en säker undersökningsmetod för fostret föreligger det ändå en ovisshet angående de effekter som kan förekomma. Syfte: Syftet med examensarbetet är att genom publicerad forskning få kunskap som kan utveckla röntgensjuksköterskans möjlighet att ge optimalt stöd och information till gravida kvinnor vid fosterdiagnostik med MR-teknik utifrån följande aspekter: 1. Hur upplever gravida kvinnor MR-undersökningar i samband med fosterdiagnostik? 2. Hur påverkar MR-undersökningen fostret? Metod: Examensarbetet är en litteraturöversikt baserad på Fribergs modell. Arbetet baseras på 12 vetenskapliga artiklar som söktes fram i olika databaser och analyserades. Resultat: Publicerade forskning inom fosterdiagnostik stämmer överens med de olika rekommendationer som finns och vilket styrker att det diagnostiska magnetfältet inte ska vara skadligt för fostret vid sena trimestern, och att kamerans höga ljud inte leder till hörselskador hos fostret. Värmehöjning hos fostret förekommer men det ligger inom den rekommenderade gränsen och anses vara säker. Gravida kvinnor upplever förhöjd grad av oro och ångest i samband med undersökningen. Oron och ångesten uppges bero på oro för fostrets hälsa och för det diagnostiska resultatet från undersökningen. Slutsats: I de flesta studier påtalas att ytterligare forskning angående säkerhet vid fosterdiagnostik behövs och att risk inte kan uteslutas utifrån dagens kunskaper inom området. Den upplevda oron och ångesten har ett samband med information och stöd. Adekvat information och stöd anses kunna dämpa dessa känslor.