"Alla borde gå i särskolan!" En studie om bemötande, klassrumsmiljö och kritiska situationer i två gymnasiesärskolor

Abstract

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att studera hur pedagoger i gymnasiesärskolan anpassar klassrumsmiljön för sina elever samt pedagogernas uppfattningar om kritiska situationer och hur de anser att man kan bemöta dessa.

Teori: De teoretiska utgångspunkterna för studien är sociokulturellt perspektiv på lärande samt relationellt och kategoriskt perspektiv.

Metod: Studien är inspirerad av etnografisk forskningsansats och Critical Incident Technique (CIT). Två gymnasiesärskolor i Sverige har besökts där intervjuer och enkäter har genomförts med verksamma pedagoger. Även deltagande observationer har utförts i och kring klassrum på de båda skolorna.

Resultat: Resultatet visar att de observerade klassrumsmiljöerna både är anpassade och inte för de elever som vistas där. En del klassrum är röriga och en del är mer avskalade. Enligt resultatet varierar användandet av pedagogiska hjälpmedel och anpassat stöd, inte bara mellan skolorna utan även mellan olika klassrum och pedagoger, och också hos samma pedagog vid olika tillfällen. Kritiska situationer betecknas av pedagogerna som bland annat brister i kommunikation och samspel mellan pedagog och elev, oförmåga hos pedagogen att bryta situationer som uppstår och utagerande elever. Bemötandet av elever i kritiska situationer anses av pedagogerna främjas av möjlighet till avskildhet och anpassat utrymme, lugn, handlingsplaner för kritiska situationer, tydlighet i miljön och kommunikationsstrategier.