Fokus på framgång - en intervjustudie om pedagogers erfarenheter av framgångsrika metoder för att behålla före detta hemmasittare i särskolan och specialskolan

Abstract

Sammanfattning: Hemmasittare definieras av Gladh och Sjödin (2010) som elever som varit frånvarande från skolan under längre tid än tre veckor. Hemmasittare är en växande grupp av elever. Det finns lite forskning kring ämnet och den litteratur som finns är inriktad på elever inom grundskolan. Vår studie riktar sig mot elever i särskolan och specialskolan för elever med grav språkstörning. Det finns behov av att kartlägga vilka metoder som fungerar bäst när det gäller att bryta hemmasittares isolering och få dem att ha en hög närvaro i skolan, detta för att åtgärda och förebygga psykisk ohälsa och social problematik som i förlängningen kan leda till ett normbrytande beteende (Konstenius & Schillaci, 2010).

Studiens syfte är att undersöka framgångsfaktorer i arbetet med att få elever i särskolan och specialskolan för elever med grav språkstörning, med hemmasittarproblematik som nu återvänt till skolans verksamhet, att stanna kvar med en fortsatt hög närvaro.

Studien utgår ifrån ett specialpedagogiskt perspektiv, det kommunikativa relationsinriktade perspektivet, KoRP (Ahlberg, 2007a, 2007b, 2007c; Ahlberg, Möllås & Nordevall, 2009), vars teoretiska grund tas i det sociokulturella perspektivet.

Studien har en kvalitativ ansats och vi valde att genomföra en datainsamling med semistrukturerade intervjuer (Kvale, 1997; Trost, 1997). Analys av empirin har gjorts och delats upp utifrån teman som utkristalliserade sig vid vår genomgång av tidigare forskning och som kunde kopplas till KoRP; delaktighet, lärande och kommunikation.

Den framgångsfaktor som i vår studie, visade sig ha störst betydelse i arbetet i särskolan och specialskolan med att behålla elever som tidigare varit hemmasittare, var pedagogens förmåga att skapa god relation till eleven och dennes förmåga att motivera eleven. Ytterligare framgångsfaktorer som framkom var bland annat elevens och vårdnadshavares delaktighet, god kommunikation, individanpassningar av material och studiegång, känsla av trygghet och gemenskap samt ett gemensamt förhållningssätt hos pedagogerna. Samverkan lyfts i tidigare forskning fram som en central framgångsfaktor i arbetet kring hemmasittare, i vår studie visade sig samverkan inte vara en lika betydelsefull framgångsfaktor.