Skadeståndsansvar vid vårdslös revision - särskilt om adekvat kausalitet

Abstract

I uppsatsen undersöks omfattningen av revisorns ansvar för vårdslös revision av ett aktiemarknadsbolags årsredovisning, och därefter analyseras ansvarets omfattning i förhållande till lagstiftningens ändamål och sammanhang.

Revisorns roll är att via revision granska att redovisningen håller den kvalité som krävs, vilket i sin tur är viktigt för investerarnas förtroende och skydd. Detta bidrar till marknadernas effektivitet och funktion samt till samhällsekonomisk vinst. Att revisorns granskning omfattas av en skadeståndssanktion har som främsta syfte att motivera en aktsamhetsnivå som bidrar till uppfyllandet av dessa mål.

Revisorn kan alltså bli skadeståndsskyldig om denne inte genomfört revisionen i enlighet med god revisionssed. För ansvar krävs bland annat att skada uppstått, och att det föreligger adekvat kausalitet mellan den vårdslösa revisionen och skadan. Dessa begrepp är uppsatsens huvudsakliga fokus, och genom analysen av dem konstateras att revisorns ansvar riskerar att bli omfattande. Flertalet otydligheter och oklarheter finns, både vad beträffar sambandet mellan revisionen och skada, och handling och investering. Detta eftersom det inte är klart exakt vilka skador revisorns ansvar omfattar, vilket riskerar att innebära att revisorns ansvar omfattar inte bara den skada den felaktiga revisionen medför, utan också konsekvenser av hur bolagets verksamhet bedrivits. För sambandet mellan revisionen och investeringen har det genom praxis fastställts tydligare kriterier, men även på denna punkt föreligger osäkerhet, och ansvaret kan beskrivas som vidsträckt. De juridiska verktyg som finns för att hantera problematiken är i sin tur förenade med osäkerhet både beträffande tillämplighet och tillämpning, och som en följd av detta är det också osäkert i vilken mån dessa på ett rimligt sätt kan avgränsa ett vidsträckt ansvar.

Ansvaret är således omfattande för revisorn, vilket får konsekvenser för revisionsbranschen och värdepappersmarknadens funktion. På grund av förekomsten av många och stora skadeståndsprocesser föreligger möjligen en konkursrisk för de stora revisionsnätverken, vilket på grund av deras systemviktighet och stora marknadsandel också utgör ett riskmoment för värdepappersmarknadens funktion. Detta i sig är en allvarlig konsekvens, vilken emellertid inte måste realiseras. Även om en konkursrisk inte föreligger, kan andra konsekvenser aktualiseras. Genom skadeståndsansvarets omfattning och det faktum att revisorer omfattas av ett krav på obligatorisk ansvarsförsäkring, blir de föremål för många skadeståndsprocesser. Det medför att rollfördelningen i ABL kullkastas, och styrelsen får inte ta sitt ansvar. Detta kan förväntas innebära att revisorerna iakttar en aktsamhetsnivå i sin verksamhet som inte är optimal, på grund av den stora risken för skadestånd. Det riskerar också leda till att revisorerna inte aktivt medverkar i framtagandet av nya och bättre redovisningsstandarder på grund av skadeståndsrisken vilket får negativa konsekvenser för samhällsekonomin. Regleringen kan i det hänseendet beskrivas som ineffektiv.

Slutligen finns inkonsekvenser i regleringen, då endast delar av ett aktiemarknadsbolags informationsgivning kan leda till ett ansvarsutkrävande, och den centrala investerargruppen ”befintliga aktieägare” utesluts också från sanktionens tillämplighet. Sammantaget kan revisorns ansvar för vårdslös revision enligt aktiebolagslagen inte anses stå i överensstämmelse med det för regleringen fastlagda ändamålet. I ljuset av detta nås slutsatsen att en översyn bör ske av revisorns skadeståndsansvar, för att begränsa detsamma.