Förtal i sociala medier. Gamla lösningar på nya problem?

Abstract

Förtalsbestämmelsen har sett likadan ut sedan brottsbalkens tillkomst år 1962. Emellertid har samhället förändrats avsevärt sedan dess, inte minst genom internets intåg i vår vardag. Idag sker en stor del av den mellanmänskliga kommunikationen på olika sociala medier, vilka ofta fungerar som en parallell värld. Med detta följer nya typer av problem för den personliga integriteten och nya former för hur förtalsbrottet gestaltar sig, något som har skapat vissa tillämpningssvårigheter. Uppsatsen visar att domstolarna har försökt att möta de ökade integritetshoten genom att göra extensiva tolkningar av förtalsparagrafen. Rättstillämpningen tycks därmed ha kommit att inriktas på ett skydd för den personliga integriteten snarare än ett skydd för äran och hedern, vilka är de ursprungliga skyddsvärdena. Vidare innebär förtalsbestämmelsens utformning att spridning av uppgifter som inte kan anses nedsättande men som annars är av kränkande eller privat karaktär faller utanför det straffbelagda området. Den svenska lagstiftningen förefaller således inte innehålla ett heltäckande integritetsskydd. Detta kan samtidigt medföra att Sverige inte lever upp till sina förpliktelser enligt Europakonventionen att garantera ett skydd för rätten till privatlivet. Debatten om svensk rätt innehåller ett tillfredsställande skydd för den personliga integriteten eller ej har varit aktuell länge. Ett flertal olika förslag för hur skyddet ska stärkas har genom åren lagts fram, bland annat om en ny straffbestämmelse om privatlivskränkningar. En viss enighet torde inom branschen råda kring det faktum att den tekniska utvecklingen har medfört stora utmaningar för den personliga integriteten, vilket åtminstone motiverar ett förstärkt integritetsskydd generellt sett. Emellertid återstår att närmare utreda på vilket sätt skyddet bäst kan tillgodoses.