Barns sorgearbete. En empirisk studie om pedagogers förhållningssätt gentemot barn i sorg samt leken och den skapande verksamhetens betydelse.

Abstract

Abstract Genom tidigare personliga erfarenheter upplevde vi en brist på kunskap bland förskollärare angående deras förhållningsätt till barn som sörjer en nära anhörigs död. Med utgångspunkt i frågeställningarna som följer nedan är syftet med examensarbetet att analysera förskollärares erfarenheter och förhållningssätt till att bemöta barn i sorg.

- Hur beskriver respondenterna barns reaktioner på sorg och hur den kommer till uttryck?

- Hur beskriver pedagogerna att verksamheten påverkas när barn drabbas av sorg?

- Hur resonerar respondenterna kring sitt eget förhållningssätt till barn i sorg?

Vi har gjort en empirisk kvalitativ studie genom semistrukturerade intervjuer med fem utbildade förskollärare. I analysen har vi valt att kategorisera empirin i temarubriker som på ett särskilt tydligt sätt belyser resultatet.

Vi kommer i vår studie att utgå från att barn är kompetenta och lär av varandra. Utgångspunkt hämtas ur Vygotskijs (1995) tankar om barns bearbetningsförmåga genom dissociation och association. Ytterligare ett huvudspår som genomsyrar vårt examensarbete är lekens två övergripande funktioner för barn i sorg. Stöd hämtas även ur Knutsdotter Olofssons (003) teorier där leken kan fungera som en självförglömmelse för barnet i sorg, en paus från verkligheten men där barnet genom leken även ges tillfälle att bearbeta de upplevelser och känslor som kommer av sorgen.