Dödlig dramatik med fängslande grammatik. En studie av diskursiva hotbilder inom den japanska tidningsdebatten om kollektivt självförsvar

Abstract

Följande studie applicerar en experimentell analysram (baserad på kritisk diskursanalys och Köpenhamnsskolans teorier om säkerhetisering”) på diskursiva mikrostrukturer, d.v.s. specifika meningar i specifika texter, i japanska debattartiklar om kollektivt självförsvar, i syfte att på ett systematiskt vis åskådliggöra diskursiva analogikedjor om hot på mikronivå. Studien överväger även det sätt, på vilka diskursiva mikrostrukturer samverkar till att skapa narrativa makrostrukturer – s.k. ”makropropositioner” – om hot och risk inom den japanska mediedebatten om kollektivt självförsvar. Utifrån ett analytiskt ramverk som försökt identifiera de huvudsakliga diskursiva beståndsdelarna (i) ”referensobjekt”, d.v.s. det som är hotat, (ii) ”hot”, förstådda som direkta hot gentemot referensobjektet, (iii) ”risk”, förstådda som indirekta hot gentemot referensobjektet samt (iv) ”referenssubjekt”, d.v.s. den aktör som är ansvarig för hot eller risker gentemot referensobjektet. Baserat på denna analys tror sig studien ha identifierat ömsesidigt oförenliga säkerhetsdiskurser hos de diskursiva grupperingarna Yomiuri Shimbun/Sankei Shimbun och Asahi Shimbun/Mainichi Shimbun, i vilka de tidigare artikulerar militära hot gentemot staten Japan och ideologiska hot gentemot japansk försvarsförmåga, medan de senare artikulerar risk för de japanska självförsvarsstyrkorna att dras in i väpnade konflikter samt direkta ideologiska hot gentemot Japans konstitution och dess underliggande värden. Slutligen anses studiens experimentella metod på ett strukturerat vis ha illustrerat de olika säkerhetsdiskursernas uppbyggnad i fråga om hotbilder.