• English
    • svenska
  • English 
    • English
    • svenska
  • Login
View Item 
  •   Home
  • Student essays / Studentuppsatser
  • Department of Law / Juridiska institutionen
  • Magisteruppsatser
  • View Item
  •   Home
  • Student essays / Studentuppsatser
  • Department of Law / Juridiska institutionen
  • Magisteruppsatser
  • View Item
JavaScript is disabled for your browser. Some features of this site may not work without it.

Barn som bevittnar våld i nära relationer. En straff- och processrättslig studie.

Abstract
Barn som bevittnar våld i nära relationer har kommit att uppmärksammas mer och mer i den svenska lagstiftningen under de senaste åren. Lagstiftningen har ändrats så att barn som bevittnar våld i en nära relation har rätt till brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen och i socialtjänstlagen betraktas barn som bevittnar våld i en nära relation som brottsoffer. I 29 kap. 2 § brottsbalken infördes en ny straffskärpningsgrund år 2003. Den anger att det som försvårande omständighet särskilt ska beaktas att brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. De nya reglerna säger dock inget om barnens ställning under en eventuell brottmålsprocess, vilket jag valt att utreda närmare i denna uppsats. Den första frågan för uppsatsen är om barn som bevittnar våld i nära relationer går att betrakta som målsägande trots NJA 2005 s 712. I nämnda mål kom Högsta domstolen fram till att barn som bevittnar våld i en nära relation inte kan anses vara utsatta för ofredande. Min slutsats efter att ha studerat lag, förarbeten, praxis och doktrin på området är att barn som bevittnar våld i en nära relation inte enligt nuvarande lagstiftning kan ses som målsägande. Då barnen inte kan ses som målsägande väcks frågan om vem som har rätt att avgöra om barnen ska få höras som vittne. Som lagstiftningen ser ut idag är det med största sannolikhet vårdnadshavarna gemensamt som bestämmer om barnet ska få vittna. Vårdnadshavarna har rätt att bestämma på grund av att närstående enligt 36 kap. 3 § RB själva avgör om de vill vittna och då det enligt 6 kap. 11 § FB är barnets vårdnadshavare som beslutar i frågor som rör barnet. Barnkonventionens artikel 12 stadgar en rätt för barn att få komma till tals i domstolsförfaranden som rör barnet. Barn som bevittnar våld i nära relationer anses berörda av det domstolsförfarandet där vårdnadshavaren är åtalad. Sverige lever inte upp till barnkonventionens artikel 12, då vårdnadshavarna kan hindra barnet från att vittna. För att Sverige ska kunna leva upp till barnkonventionens krav behöver förändringar ske i den svenska lagstiftningen. En tänkbar förändring är att barn som bevittnar våld i nära relationer får rätt till en särskild företrädare för barn.
Degree
Student essay
URI
http://hdl.handle.net/2077/39098
Collections
  • Magisteruppsatser
View/Open
gupea_2077_39098_1.pdf (616.9Kb)
Date
2015-05-21
Author
Arvidsson, Anna
Series/Report no.
2015:89
Language
swe
Metadata
Show full item record

DSpace software copyright © 2002-2016  DuraSpace
Contact Us | Send Feedback
Theme by 
Atmire NV
 

 

Browse

All of DSpaceCommunities & CollectionsBy Issue DateAuthorsTitlesSubjectsThis CollectionBy Issue DateAuthorsTitlesSubjects

My Account

LoginRegister

DSpace software copyright © 2002-2016  DuraSpace
Contact Us | Send Feedback
Theme by 
Atmire NV