Från svenska till spanska. Om vanliga överföringar i språkinlärningsprocessen på högstadiet

Abstract

Efter ett antal år nyfikenhet kring de fel som svensktalande elever gör när de använder sig av spanska på högstadiet, bestämde jag mig för att undersöka närmare vilka fel som förekommer oftast när de skriver. Genom att analysera felen hade jag också som mål att få svar på i vilken utsträckning deras modersmål är inblandat när de gör dessa fel samt om felen är ett hinder vid kommunikationen. Därför skapades en uppgift för att samla elevernas skriftliga produktion i en uppsats som blev underlaget för denna analys. Mina spanskelever i årskurs 9 på en skola i Göteborgs kommun fick då i uppdrag att titta på en film som behandlar kulturella aspekter av ett spansktalande land för att sedan skriva en sammanfattning. I kommande avsnitt om resultat redogör jag för vad analysen ledde till. I de studerade 35 uppsatserna förekommer den felaktiga användningen av spanska verb som det vanligaste felet; genusaspekten i både adjektiv och artikel är också ett vanligt fel i elevernas skriftliga produktion på spanska. Som väntat går det också att genomskåda en tydlig relation mellan det svenska språket, som är mina elevers modersmål, och de sorts fel de gör när de använder spanska. Dessa vanligaste fel är ändå av en störningskaraktär som påverkar kommunikationen (i det här fallet kommunikationen i skrift) i mindre grad, eftersom budskapet når ändå fram. De pedagogiska implikationerna av resultatet blir en högre medvetenhet i klassrummet, både om målspråkets struktur men också om modersmålets struktur. Så länge strävan efter språklig korrekthet inte hindrar kommunikationen är detta också en aspekt som finns med i syftena för att lära sig ett nytt främmande språk i grundskolan. Därför är det viktigt att arbeta medvetet i klassrummet för fler strategier, som kan hjälpa eleverna att bli mer medvetna om vilka felen är och varför de uppstår.