Kontinuitet - En kvantitativ studie om kontinuitet i mötet mellan ansvarig sjuksköterska och patient inom två olika kirurgiska organisationer.

Abstract

Svensk hälso- och sjukvård har under de senaste decennierna förändrats och patienterna har idag kortare vårdtider och färre vårdplatser erbjuds samtidigt som antalet personer i vården ökat. Det här har medfört nya typer av vårdavdelningar såsom veckovård eller akutvårdsavdelningar. Den här förändringen har medfört att fokus har flyttats från patienten till organisationen vilket resulterar i att vården blivit fragmenterad. Vården måste vara sammanhängande och enhetlig för patienten ska uppleva att det finns tid för möten. Kontinuitet är grunden för att sjukvården ska kunna etablera en god kontakt med patienter som söker vård. En god relation bygger på det mänskliga mötet och där läggs grunden för att få en aktiv och deltagande patient, vilket den nya patientlagen eftersträvar och ger patienten mandat för. En aktiv och deltagande patient ger också en mer patientsäker och personcentrerad vård. Syfte Studien undersöker kontinuiteten mellan patient och patientansvarig sjuksköterska inom två olika kirurgiska organisationer. Metod En kvantitativ, retrospektiv journalgranskning. Resultat För att kunna jämföra vårdtillfällen mellan de två kirurgiska organisationernas olika långa vårdtider konstruerades kontinuitetsfaktorn. Kontinuitetsfaktorn är antalet patientansvariga sjuksköterskor som patienten möter dividerat med antalet arbetspass under vårdtillfället. Vårdenhet Ortopedi (Ort) hade en bättre kontinuitet än vårdenheten för kirurgisk akutvård (KAVA). Vårdenhet Ort låg på den bättre halvan av kontinuitetsintervallet och Vårdenhet KAVA precis på gränsen. Endast ett av hundra granskade vårdtillfällen hade optimal kontinuitet i mötet mellan patientansvarig sjuksköterska och patient. Diskussion Även om de två undersökta kirurgiska organisationerna uppvisade kontinuitetsfaktorvärden som låg inom den bättre halvan av kontinuitetsintervallet eller precis på gränsen mellan bättre och sämre kontinuitet så anser vi att det finns utrymme för förbättringar. Många förbättringar skulle kunna genomföras med relativt enkla medel som till exempel att minimera antalet enkelarbetspass för patientansvarig sjuksköterska hos en given patient. Swedish Healthcare has changed during the last decades and today patients have shorter length of stay in hospitals and hospital beds have decreased at the same time as the number of healthcare workers have increased. New types of hospital wards have emerged like for example weekly wards and acute hospital wards. This has changed focus from the patient to the organization which makes care fragmented. Healthcare needs to be coherent and homogenous so that patients can experience that there is time for meetings. The foundation of continuity in healthcare is to establish a good relationship with patients seeking care. A good relationship is based on the human encounter and leads to an active and participating patient. This is what the new law for patient aims at and give patients mandate for. An active and participating patient results in a more safe and personcentered care. Purpose The study examines the continuity between patient and responsible nurse in two surgical organizations. Method A quantitative, retrospective review of medical journals. Results To be able to compare length of stays in hospital between the two surgical organizations a continuity factor was constructed. The Continuity factor consists of the number of nurses the patient meets divided with the number of work shifts during the length of stays. The Orthopedic ward (Ort) showed better continuity than the ward for acute surgical care (KAVA). Ward Ort was situated on the better half of the continuity interval and Ward KAVA was situated on the limit between better and worse continuity. Only one out of a hundred examined lengths of stays showed optimal continuity in the meeting between nurse and patient. Discussion Even though the two examined surgical organizations showed a value of continuity factor that was situated on the better half of the continuity interval or just on the limit between better and worse continuity we think there is room for improvements. Many improvements could be done with relatively simple contributions, like for example to minimize the number of single work shifts for nurses assigned to a patient.