Vårdat, enkelt och begripligt? En klarspråksanalys av åtta av Skatteverkets obligatoriska omprövningsbeslut

Abstract

I mitt specialarbete undersöks hur Skatteverket skriver i kommunikationssituationen områdesexpert – områdesexpert. Syftet är att beskriva hur Skatteverket skriver så att de kan använda kunskapen för att följa språklagens 11§. Jag undersöker dels den metakunskap Skatteverkets processförare har om genren obligatoriskt omprövningsbeslut, läsaren och de språkliga kraven, dels hur klarspråkstestet för beslut kan användas som textanalytiskt verktyg för att identifiera språkliga förbättringsområden i åtta av myndighetens obligatoriska omprövningsbeslut. Processförarna är jurister som är anställda på Skatteverket och som representerar myndigheten i tvister. De skriver även de obligatoriska omprövningsbeslut som jag undersöker. Ett obligatoriskt omprövningsbeslut är Skatteverkets svar på ett bolags överklagande av ett omprövningsbeslut. Det ska läsas av både bolaget (som ofta har anställda jurister specialiserade inom skattefrågor) och jurister på förvaltningsrätten. Undersökningens teoretiska utgångspunkter är systemisk-funktionell grammatik (SFG) och transformationsgrammatik (TG). Metoden är en kombination av intervjuer och en modifierad version av klarspråkstestet för beslut. Resultatet av intervjuerna visar att det finns viss oenighet mellan processförarna både kring vem läsaren av obligatoriska omprövningsbeslut är och vad det är som läsaren ska veta efter att ha läst beslutet. Vid närmare granskning av klarspråkstestet för beslut visade det sig att majoriteten av Språkrådets rekommendationer saknar stöd i forskning om läsbarhet i fråga om svenska språket. Klarspråkstestet gjordes om till ett textanalytiskt verktyg genom att plocka bort frågor p.g.a. att a) besluten redan uppfyllde kraven, b) de inte var relevanta för genren eller läsbarheten, c) de inte var relevanta för läsaren samt d) de kunde leda till låg reliabilitet. Resultatet av klarspråkstestet för beslut indikerar bl.a. att ideationella grammatiska metaforer förekommer i de undersökta besluten. Utöver detta visar analysen att besluten innehåller det läsaren behöver veta, att de följer den emfatiska dispositionen som Skatteverket förespråkar samt att beslutens rubriker och innehåll till stor del svarar mot varandra. Utifrån ett transformationsgrammatiskt perspektiv är språket på meningsnivå relativt komplext, något som beror på den höga graden av underordning samt inskott mellan satsens huvudverb och hjälpverb. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att Skatteverket behöver definiera genren obligatoriskt omprövningsbeslut och minska graden av underordning i sina meningar om de ska skriva mer klarspråk.