Vite vid naturagäldenärens försening. Särskilt om möjligheten att jämka ersättningsnivån i kommersiella avtal.

Abstract

Denna uppsats behandlar vitesklausuler som sanktionerar försening i kommersiella avtalsförhållanden. Närmare bestämt undersöks vilka möjligheter det finns att få en ersättning som är lägre eller högre än det avtalade vitet. Detta görs genom att i tur och ordning analysera ändamålet med vitesklausuler, deras ansvarsbegränsande effekt och möjligheten att jämka vitet till såväl ett högre som ett lägre belopp. Fokus ligger på vad som är rättsligt möjligt enligt svensk rätt även om viss komparation görs med utländsk rätt. Uppsatsen riktar sig till personer som redan har kunskap i avtalsrätt.

Uppsatsens slutsatser är att typiska ändamål med vitesklausuler är att uppnå en påtryckande effekt, förenkla skadeståndsberäkning vid försening samt snabba upp processen att reglera ersättningsanspråk vid försening. Dessutom kan vitet vara ansvarsbegränsande och ge en möjlighet att på förhand kalkylera vad försening kostar. I vissa fall är den påtryckande funktionen mer framträdande och i andra fall är vitet mer av en förhandsuppskattning av det skadestånd som kan utgå. Ändamålen kan variera beroende på avtalstyp, bransch och parter. Det viktigaste är att avgöra om en gemensam partsavsikt finns kring vitets ändamål för att kunna avgöra om jämkning ska kunna ske och till vilken nivå. Finns ingen gemensam partsavsikt får de generella ändamålen större betydelse.

Vitet kan vara ansvarsbegränsande. Det är vanligt i många standardavtal. Om det inte explicit framgår får en avtalstolkning göras för att utröna den frågan. Grov vårdslöshet åsidosätter normalt ansvarsbegränsningen om inte kanalisering av ansvaret har gjorts.

Jämkning sker sällan mellan kommersiella parter. Det kan dock ske såväl till ett högre belopp som till ett lägre belopp, men bara i undantagsfall. Omständigheter av betydelse är främst om en part intagit en underlägsen ställning eller om diskrepansen mellan skadan och vitet är stor. Men en rad omständigheter kan vara av intresse för bedömningen av vad som är oskäligt och kan jämkas enligt 36 § AvtL. Även typ av avtal och avtalets varaktighet kan påverka om jämkning ska ske eller ej.