| dc.description.abstract | Sammanfattning
Syftet med denna undersökning var att studera samspelet och det matematiklärande som
möjliggjordes när barn spelade spel tillsammans. Efter att ha arbetat i förskolan har vi
uppmärksammat att spel ofta upplevs som en lustfylld aktivitet som uppmuntrar till samspel
mellan barnen. Matematiken blir framträdande i dessa situationer, eftersom många spel kräver
en grundläggande förståelse för antal och räkning, vilket var något vi uppfattade behövdes
undersökas vidare. I studien förväntade vi oss få svar på vilka möjligheter till utvidgad
taluppfattning som framträdde samt hur barnen stöttade varandras matematiklärande i de olika
spelen.
Beskriven studie är kvalitativ i vilken vi med hjälp av videokamera har dokumenterat tre
barns samspel vid tre olika speltillfällen i en förskola. Barnen var mellan fyra till fem år.
Under observationstillfället medverkade vi som deltagande observatörer. Vid analys av
studiens insamlade material, har sociokulturell teori använts samt relevanta begrepp inom
taluppfattning, vilka är Gelman och Gallistel principer för räknandets idé och subitizing.
Undersökningens resultat visar att valet av spel var av stor vikt för vilket lärande inom
taluppfattning som möjliggjordes, samt för vilken typ av kommunikation och stöttning som
skapades mellan barnen. De matematiska begreppen framträdde under spelsessionerna, dock
problematiserade barnen dem i olika utsträckning. Graden av stöttning skiljde sig även åt
mellan spelen, beroende av spelets svårighetsgrad och en vilja hos barnen att upprätthålla
spelets flyt. Barnen stöttade varandra både visuellt och verbalt genom spelsessionerna. Ibland
korrigerade de dock varandras spelfel utan motivering.Vår förhoppning är att denna studie
uppmuntrar pedagoger till att använda spel i ett lärandesyfte samt inspirerar till fortsatt
forskning inom fältet. | sv |
