Skriftliga individuella utvecklingsplaner i grundsärskolan - En diskursanalys

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att utifrån insamlade skriftliga individuella utvecklingsplaner belysa och problematisera identitetskonstruktionen av elever i grundsärskolan. Ytterligare ett syfte är att lyfta fram vilka strategier som skrivs fram för att eleverna ska nå kunskapsmålen. • På vilket sätt skrivs eleverna fram i de skriftliga individuella utvecklingsplanerna? • Hur är de skriftliga individuella utvecklingsplanerna konstruerade? • Vilken betydelse har skriftliga individuella utvecklingsplaner ur ett makt- och styrningsperspektiv?

Teori: Studien använder sig av ett diskursanalytiskt angreppssätt, vilket har en socialkonstruktionistisk utgångspunkt där kunskap anses vara något som människor konstruerar tillsammans i social interaktion. I ett diskursanalytiskt angreppssätt står språket i fokus. Språket är en förutsättning för tanken och våra tankar om verkligheten är inte bara avspeglingar av den utan bidrar också till att skapa den existerande verkligheten.

Metod: Som metodologisk ansats används diskursanalys. Diskursanalysen är inriktad mot texters innebörder. De individuella utvecklingsplanerna analyseras med hjälp av verktyg hämtade från diskursteorin, såsom tecken och nodalpunkter. Empirin i studien utgörs av 22 skriftliga individuella utvecklingsplaner från fem olika grundsärskolor i fem olika kommuner.

Resultat: Studiens resultat visar att de insamlade skriftliga individuella utvecklingsplanerna strävar efter att forma både elevernas kunskapsmässiga-, sociala och beteendemässiga utveckling. Det framkommer i studien en rad begrepp som är betydelsefulla för konstruktionen av eleverna. Dessa begrepp utgörs bland annat av aktiv, intresserad, positiv och självständig. Resultatet visar en relativt hegemonisk diskurs där den basala färdighetsträningen är den återkommande strategin för att eleverna skall nå kunskapsmålen.