Resurspersoners kunskaper för att bemöta barn med ADHD i förskola och skola En enkätundersökning

Abstract

Syfte: Studiens syfte är att undersöka vilka kunskaper som en kommuns centralt anställda resurspersoner upplever sig ha gällande att bemöta och anpassa undervisningen för barn och elever med ADHD. Främst undersöks vilka kunskaper resurspersonerna upplever att de själva har och är i behov av men i studien undersöks även vilken kunskaper de anser behövs i de arbetslag de arbetar, samt vilka påverkansfaktorer som synliggörs gällande kunskapsutvecklingen.

Teori: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, i vilket lärande ses som ett resultat av individens interaktion med andra och där mening, kunskap och förståelse skapas. Teorier om specialpedagogiska perspektiv, kunskap, samverkan och organisationer används för att synliggöra påverkansfaktorer till kunskapsutveckling.

Metod: Insamlandet av empirin har skett genom en enkät med fasta, strukturerade frågeställningar samt öppna frågeställningar. Ansatsen är således av både kvantitativ och kvalitativ art. Vid bearbetning och analys av empirin har inspiration hämtats från den hermeneutiska tolkningsramen. Enkäten delades ut till samtliga 20 centralt anställda resurspersoner i kommunen, den besvarades av 18 resurspersoner.

Resultat: Resultatet visar att resurspersonerna i ganska hög grad upplever att kunskaper om ADHD finns. Deras egna kunskaper upplevs vara något större än de kunskaper de ser sig finnas i sina arbetslag. I studien framkommer resultat som belyser betydelsen av en välfungerande organisation, där kunskaperna får möjlighet att utvecklas och komma till användning i arbetet med eleverna. Kunskaper om funktionsnedsättningen ADHD upplevs i stor utsträckning finnas men kunskaperna verkar inte användas i samma utsträckning, i det pedagogiska arbetet med eleverna. Brist på planeringstid, gemensamma diskussioner och samverkan framkommer som hinder till kunskapsutveckling. Likaså brist på resurser och lokaler samt stora barngrupper eller klasser påverkar denna kunskapsutveckling. Ett utvecklingsområde som känns angeläget är hur resurspersonernas kunskaper bättre ska tas tillvara i arbetslagen och därigenom komma bättre till användning i det gemensamma arbetet med eleverna. För att undvika kompensatoriska lösningar, där resurspersonerna i hög grad arbetar enskilt med eleverna behöver deras yrkesroll och förskolornas och skolornas arbetssätt lyftas fram och diskuteras.