PALLIATIV VÅRD I HEMMET – UR ETT ANHÖRIGPERSPEKTIV

Abstract

Introduktion: Palliativ vård bedriven utanför sjukhus ökar och fler anhöriga involveras i vårdandet. Det har visat sig att många patienter och deras anhörigas önskan är att den palliativa vården bedrivs i hemmet så länge som möjligt. Från vårdgivarhåll har det dessutom blivit medicinskt möjligt i en större utsträckning än tidigare. Att medverka vid palliativ vård av en nära anhörig har tidigare visat sig påfrestande och risken för ohälsa i gruppen är stor. Syfte: Att belysa vad som kan påverka anhörigvårdares situation och hälsa vid palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturstudie gjord på tio systematiskt framtagna vetenskapliga artiklar publicerade de senaste tio åren, med både kvantitativa och kvalitativa angreppssätt. Resultat: Anhöriga till palliativt vårdade personer i hemmet påverkas av att gå in i rollen som vårdare. Dessutom visade det sig att relationen till de professionella vårdgivarna ofta var viktig samt upplevelsen av stöd, vilken avlastning de fick och vilka krav som de upplevde ställdes på dem. Det visade sig kunna vara psykiskt påfrestande att vara anhörigvårdare, de kunde känna sig isolerade och uppleva ångest. Slutsatser: Viktigt att som sjuksköterska se anhörigvårdaren som en resurs i omvårdnaden och att se personen som en människa med individuella behov.