| dc.description.abstract | Denna uppsats problematiserar och behandlar det spänningsfyllda förhållandet mellan bildning och utbildning.
Med utgångspunkt i litteraturlistor hos fyra lärosäten i Sverige som bedriver lärarutbildning, undersöks med
kvantitativa metoder om det går att skönja en (inofficiell) kanon. Detta utgör också uppsatsens övergripande
fråga och syfte. Därefter resoneras det kring hur detta urval förhåller sig till teorier kring bildning och kanon
samt rådande forskning inom fältet. Resultatet av undersökningen visar på att det går att tala om en kanon inom
lärarutbildningen som skiljer sig från tidigare etablerade former som härrör till en mer traditionell sådan.
Framförallt består den rådande kanon idag av svensk 1900-talslitteratur, en kanon som också traderar en
monokulturell skola präglad av, och formad i, en västerländsk kontext. Vidare problematiseras också
konsekvenserna av lärarutbildningens litteraturval för den pedagogiska verksamheten i stort, som innefattas häri.
I och med att lärarutbildningen är arenan där kommande lärare formas, bildas och utbildas går det av
litteraturvalen att skönja en yrkesinstrumentell användning, baserad på kommande yrkesroll, som påverkar
litteraturundervisningen även i grund- och gymnasieskolan. Därmed kan vi se att bildning, utbildning och kanon
genomsyrar litteraturanvändning och urval på alla nivåer inom utbildningsväsendet. | sv |
