Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med Emotionellt Instabil Personlighetsstörning

Abstract

Bakgrund: Emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS) är en psykisk sjukdom som förekommer hos patienter inom vårdens alla områden. Sannolikheten att sjuksköterskan möter dessa patienter, inte bara inom psykiatrin, är därför stor. EIPS är en sjukdom som orsakar stort lidande både för patienten och dennes omgivning. Mot denna bakgrund ansågs det relevant att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att vårda dessa patienter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med EIPS. Metod: Uppsatsen är en litteraturöversikt baserat på tio vetenskapliga artiklar, hämtade från tre olika databaser samt genom manuell sökning. Samtliga tio studier undersöker både grund- och psykiatriutbildade sjuksköterskors upplevelser, vilka tillsammans utgjorde resultatet i denna studie. Det insamlade materialet sammanställdes och analyserades med hjälp av en strukturerad kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet presenterades i tre olika övergripande teman med tillhörande underrubriker. Studien visade sammantaget att sjuksköterskor upplever att patienter med EIPS är svårare att vårda än andra patientgrupper. Många sjuksköterskor har en negativ uppfattning och erfarenhet. Det medför att de gentemot dessa patienter uppträder socialt avvisande, visar en lägre grad av optimism inför möjligheten att etablera en god vårdrelation och att uppnå gott vårdresultat samt känner en låg grad av empati. Patienterna upplevs som farliga, besvärliga, manipulativa och svåra att behandla med positivt vårdresultat. Många sjuksköterskor önskar mer utbildning, färdighetsträning och stöd. Slutsatser: Det finns ett stort behov av vidareutbildning och organisatoriskt initierat stöd riktad emot psykiatrin och dess anställda sjuksköterskor. Mer kunskap skulle kunna bidra till effektivare och i högre grad evidensbaserad vård, vilket skulle minska den enskilde patientens lidande, underlätta tillvaron för dess anhöriga och samtidigt resultera i minskade samhälleliga kostnader. Det behövs vidare forskning av kompletterande frågeställningar.