Airborne birch and grass pollen allergens in driving compartments of coaches

Abstract

Background: Particulate and gaseous air pollutants originating from vehicular traffic have been shown to increase the allergenicity of birch and grass pollen particles and also to aggravate allergic inflammation. Thus vehicle drivers are at a high risk of developing allergic symptoms during pollen producing seasons which may impair traffic safety. Objectives: to map concentrations of birch and grass pollen allergens in the ambient breathing air of coach drivers. Methods: Airborne pollen allergens sampled in the driving compartments of coaches, were quantified by luminescence immunoassay. Birch (ten coaches) and grass (30 coaches) pollen allergens were collected in May and June-July 1999, respectively. All coaches were run on the same urban and rural routes. Results: On average 195.6 SQ units per m 3 (meanSD) of birch pollen allergens were found in the invehicle air. The average airborne grass pollen allergen concentration in the vehicles for the dry period July 5th to 14th was 205.6 SQ units per m 3 (meanSD). The corresponding correlation coefficient was 0.70 for invehicle air grass pollen allergen and outdoor pollen grain concentrations. The correlation disappeared rainy days, when the pollen grains but not the allergens disappeared from the air. Average grass pollen allergen concentrations of the invehicle air for the rainy periods, July 12th to 16th, and July 19th to 23rd, were 113.4 and 249.3 SQ units per m 3 (meanSD), respectively. Conclusions: Although equipped with air inlet filters the driving compartments of the coaches contained substantial amounts of airborne birch and grass pollen allergens. Efforts should be increased to create pollen allergen deficient breathing air for coach drivers at work.

Bakgrund: Partikulära och gasformiga luftföroreningar som bildas i trafiken har visats kunna öka allergeniciteten hos björk- och gräspollenallergen och även kunna förvärra allergisk inflammation. Fordonsförare riskerar därför speciellt att drabbas av allergiska symptom under pollensäsongen vilket kan försämra trafiksäkerheten. Målsättning: Att kartlägga koncentrationer av björk- och gräspollenallergen i bussars förarhytter under verkliga körförhållanden. Metoder: Luftburna pollenallergen provtogs i bussförarnas andningsluft och kvantifierades medelst kemiluminiscens och användning av specifika antikroppar. Luftburna pollenallergen från björk provtogs år 1999 i maj i tio bussar och från gräs i 30 bussar under juni : juli. Alla bussar körde samma sträckor i stad och på landsbygd. Resultat: Medelkoncentationen av björkpollenallergen i luften i förarhytter var 19 ± 5.6 SQ enheter per m 3 (medelvärde ± SD). Medelkoncentrationen av gräspollenallergen i luften i förarhytter under den torra perioden 5 : 14 juli var 20 ± 5.6 (medelvärde ± SD). Motsvarande korrelationskoefficient var 0.70 för koncentrationerna av gräspollenallergen i luften i förarhytter och pollen i utomhusluft. Korrelationen försvann regniga dagar då pollenkornen men inte allergenerna försvann från luften. Medelkoncentrationen av gräspollenallergen i luften i förarhytter under de regniga perioderna 12 : 16 juli samt 19 : 23 juli var 11 ± 3.4 respektive 24 ± 9.3 SQ enheter per m 3 (medelvärde ± SD). Slutsats: Ehuru tilluften i förarhytter var filtrerad innehöll den ansenliga koncentrationer av luftburna pollenallergen från björk och gräs. Åtgärder bör vidtagas för att eliminera halten av sådana allergen i förarhytter.