Man-Made Vitreous Fibres : 25 years of epidemiological research on mortality and cancer incidence

Abstract

An intensive study of the possible adverse health effects of fibre glass and stone/slag insulation wools has taken place over the last 25 years. This review concentrates on the epidemiological research, particularly as it bears on lung cancer mortality and incidence. It also considers how the scientific evidence has affected public and regulatory opinion. There have been two major cohort studies, one in Europe coordinated by The International Agency for Research on Cancer (IARC) and the other in USA, coordinated by the University of Pittsburgh. Each of these populations has been followed up three times, and case-control studies have been nested within the cohort studies. Several other cohort and case-control studies are also reviewed. The trigger for this research programme was that in 1972, two studies were published reporting that implantation of fibres into the pleural or peritoneal cavities of rats produced mesothelial tumours. The production industry responded by funding independent epidemiological, animal experimental, and environmental research, which has continued for the last 25 years. The cohort studies produced evidence suggestive of a possible lung cancer hazard among the insulation wool production workers. The strength of the evidence appeared to increase with continued follow-up. In 1988, IARC considered the evidence on rock and slag production workers to provide limited evidence of carcinogenicity, while the evidence on glass production workers was considered inadequate. When combined with the data on animal studies, especially the studies in which fibres were injected or implanted directly into the animals, IARC classified these insulation wools as possibly carcinogenic in humans. This was followed by increasing public concern and regulatory activity in many countries. The cohort studies have been consistent in showing a raised Standardized Mortality Ratio (SMR), more so for the stone/slag wool producers. Even so, the evidence has never been reported by any of the cohort study authors as strong enough to conclude that a causal effect of fibre exposure existed. Yet, the case-control studies of production workers have produced little evidence of an adverse risk to exposed workers. These include the case-control studies nested within the major cohort studies; the results from the two study designs need resolution. Subsequently, in 2001, IARC reviewed the latest evidence on the hazard of exposure to MMVF and classified the insulation wools produced from glass, rock and slag as Not classifiable as to their carcinogenicity to humans (Category 3). On the epidemiological evidence, the conclusion was that there is inadequate evidence in humans for the carcinogenicity of any of the MMVF. It is postulated in this review that the resolution of these differences lies in large part in the smoking histories of the production workers. The prevalence of ever-smoking tobacco was 10 to 50 per cent higher among the production workers than among the national or regional populations used to calculate the SMRs. These higher smoking rates are enough to account for the higher risks estimated from the cohort studies. This is also the conclusion of the epidemiological experts on the IARC review.

Frågan om oönskade hälsoeffekter av inandade mineralfibrer har ägnats stor uppmärksamhet under de senaste 25 åren. Denna litteraturgenomgång inriktas mot de epidemiologiska undersökningar av exponering för fibrer härrörande från glas- och sten/slaggmaterial som utförts och publicerats under denna tid. Den viktiga frågan har gällt fibrernas cancerframkallande egenskaper. I rapporten kommenteras också den påverkan som publicerat material och den härtill hörande vetenskapliga diskussionen har haft på den allmänna opinionen och på tillsynsmyndigheters förhållningssätt i dessa frågor. Frågan om mineralfibrernas cancerframkallande egenskaper kom att uppmärk-sammas stort 1972 då två studier publicerades med rapporter om att mineralfibrer injicerade i bukhåla eller lungsäck hos försöksdjur framkallade elakartade mesoteliala tumörer, sk mesoteliom. Mineralfiberindustrins reaktion på detta var att initiera epidemiologiska studier, djurexperimentella undersökningar och miljökartläggningar utförda av i förhållande till industrin oberoende forskargrupper. Rapporten följer framför allt två stora epidemiologiska undersökningar, den ena utförd i Europa ledd och koordinerad av det internationella cancerforsk-ningsinstitutet IARC (International Agency for Research on Cancer), Frankrike och den andra utförd i USA vid universitetet i Pittsburgh. Dessa undersökningar av stora kohorter har vardera följts upp vid tre tillfällen och även kompletterats med sk fall-referentstudier. Några andra i sammanhanget viktiga kohortstudier kommenteras också i rapporten. Inledningsvis resulterade analyser av de stora kohortstudierna indikationer på ett tänkbart samband mellan exponering för fibrer av mineralull i tillverknings-industrin. Risktalet föreföll öka vid förlängning av observationstiden. IARC utförde år 1988 en granskning av tillgänglig vetenskaplig bevisning och bedömde att i fråga om sten/slaggull fanns vissa indikationer på möjlig cancerrisk. Beträffande fibrer av glasull tillät det epidemiologiska bevismaterialet ingen sådan bedömning. Då IARC tog med i bedömningen djurexperimentella resultat från tester där fibrerna injicerats direkt i andningsvägar, bukhåla eller lungsäck blev slutsatsen då att fibrernas kancerframkallande egenskaper var möjlig ( possibly carcinogenic ). I de fortsatta uppföljningarna av de stora kohortmaterialen har de höjda dödlighetstalen (SMR) för anställda i sten/slaggullsindustri blivit kvar på samma nivå. Trots detta har de forskargrupper som svarat för undersökningarna inte tolkat iakttagelsen som varande ett orsakssamband. Bevisningen för detta bedömdes som otillräcklig. De fall-referentstudier som utfördes både i Europa och i USA gav inte resultat som bekräftade eller styrkte misstanken om cancerframkallande egenskap hos de undersökta fibrerna. IARC sammankallade en expertgrupp år 2001 för att återigen gå igenom tillgängligt bevismaterial i frågan om mineralfibrer och cancerrisk vilket ledde till bedömningen att isoleringsull av glas, sten och slagg inte var klassifierbara som cancerframkallande för människa ( not classifiable as to their carcinogenicity to humans). De hänfördes därför till IARC cancerklass kategori 3. Detta innebar en väsentligt mindre sträng bedömning än den som gjorts vid IARC granskning 1988. Författaren lanserar i rapporten sin tolkning att de förhöjda risktalen för dödlighet och förekomst av lungcancer är till stor del att tillskriva tobakskonsum-tionen i de undersökta kohorterna. Den var enligt författaren på tio till 50 procent högre nivå än i den allmänbefolkning som utgjorde jämförelsebas i beräkningarna av dödlighetstalen (SMR). Denna tolkning överensstämmer också med de bedöm-ningar som gjordes av den epidemiologiska expertis som deltog i denna nya IARC genomgång. IARC granskningsrapport av 2001 återfinns i litteraturförteckningen.