Ultraviolett strålning och hälsa : ett kunskapsunderlag

Abstract

Ultraviolet radiation and health Exposure to ultraviolet radiation can cause adverse effects on skin, eyes, and the immune system. Some effects are acute : they appear after short duration of exposure to ultraviolet radiation. Such effects are erythema, increased pigmentation, photokeratitis and photoconjunctivitis. Other effects such as elastosis and certain forms of skin cancer are regarded as irreversible and appear after chronic exposure. The acute effects and the photoageing of the skin are commonly occurring, while the more serious cancer forms are less common : but their occurrences have increased in recent years. This is considered to be at least partly attributed to an increased exposure to ultraviolet radiation. Thus, there is an obvious need to limit the total exposure to ultraviolet radiation. Internationally, ICNIRP have developed guidelines for the limitation of exposure to ultraviolet radiation. These limitations give individuals with normal sensitivity a protection against acute effects on skin and eyes, and are also thought to protect against some of the long-term effect (e.g. certain cancer forms). Several forms of malignant melanoma are, on the other hand, thought to be a result of single episodes of heavy exposure. High levels of UV radiation can occur within Swedish industry at e.g. welding and UV curing of surface coatings. The possibilities to locally measure and control these levels at a relevant cost have improved during the last decade.

Ultraviolett strålning (UV) indelas vanligen i UVA, UVB och UVC. Den dos som ger upphov till en definierad skada kallas tröskeldos. Tröskeldosen plottad som funktion av våglängd benämns aktionsspektrum. Lämplig längsta expositionstid kan beräknas på basis av aktionsspektrum genom att addera de viktade doskomponenterna från varje våglängdsområde i en exponering. UV orsakar skador på lipider och proteiner i cellmembran och inne i cellen samt på DNA. UV har flera olika skadeeffekter på huden som beror på intensitet, exponeringstid och våglängdsområde (UVA eller/och UVB). UV kan skada arvsanlagen i hudens celler samt orsaka hudrodnad, brännskador, elastos (förtjockad och rynkig hy) samt godartade och elakartade former av hudcancer. En liten andel av befolkningen har hud som är abnormt känslig för UV. Hornhinnan blockerar all UV med kortare våglängd än 290 nm. Linsen filtrerar bort merparten av all UV mellan 290-400 nm. En överdos av UV mot ögat ger akut ögonlocksrodnad och svullnad och inflammatorisk reaktion i bindehinna och hornhinna som är reversibel inom 1-2 dygn. Om dosen är mycket hög uppkommer irreversibel grå starr. Långvarig exponering av ögat för UV är associerat till förändringar i bindehinnan, hornhinnan och linsen. Iakttagelser att UV-strålning har en hämmande effekt på immunsystemet har gjorts såväl i djurexperiment som i studier på människor. Solljusexponering reducerade bl a mängden cirkulerande T-lymfocyter och naturliga mördarceller i blodet hos friska kontrollpersoner. De immunhämmande effekterna av UV-strålning kan tänkas ha negativa hälsoeffekter genom att nedsätta motståndskraften för infektioner samt eventuellt främja tumöruppkomst. Det föreligger en individuell variabilitet i känslighet för immunsuppression efter UVB-bestrålning. Den skyddande effekten av solskyddskrämer mot UV-inducerad immunsuppression är fortfarande otillräckligt studerad. Tidigare ansatser att erhålla en bättre kontroll av yrkesmässig exponering för UV-strålning har försvårats av bristen på praktiskt och ekonomiskt försvarbara mätinstrument. Numera finns sådana instrument för mätning av absolutnivåer samt även olika former av billiga och tillförlitliga persondosimetrar vilket kan vara ett alternativ för övervakning av UV-exponering hos utsatta yrkesgrupper. Den i arbetslivet mest frekventa exponeringen för UV-strålning är självfallet utomhusvistelse. Vid inomhusarbete kan dock exponering för väsentligt högre nivåer av UV-strålning uppkomma vid bristande avskärmning av ljuskällan i samband med UV-härdning av akrylatlacker, elektrosvetsning och lasersvetsning. Även lysrör för medicinska UV-behandlingar och ofiltrerade halogenlampor kan medföra höga nivåer.