Patienters erfarenheter av att leva med vätskerestriktion

Abstract

Bakgrund: Vätskerestriktion är en vanlig icke-farmakologisk behandling vid njur- och hjärtsvikt. Detta är en del av den egenvård som patienten kan utföra för att uppehålla liv, hälsa och välbefinnande. En del av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområde är att främja hälsa, lindra lidande och att hjälpa patienten till högre grad av självständighet. Genom ökad förståelse och kunskap för hur patienter hanterar och upplever vardagen med vätskerestriktion, kan sjuksköterskan stödja och vägleda patienter till ökad följsamhet. Kronisk sjukdom innebär förändring i livet. Denna förändring leder till att patienten genomgår en transition via olika stadier. Målet är att patienten når acceptans och lär sig leva i ett nytt sammanhang. Forskning visar att livskvaliteten är högre hos de patienter som har hög följsamhet och har nått acceptans. Syfte: Att beskriva hjärt- och njursjuka patienters erfarenheter av att leva med vätskerestriktion. Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Data samlades in med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju patienter som lever med vätskerestriktion. Data analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Vid analys av data utkristalliserades två kategorier: Ständigt lidande och Bemästrandets balansgång. Slutsats: Att leva med vätskerestriktion innebär lidande för patienten. Det är viktigt att sjuksköterskan har förståelse för vad det innebär för patienten och inte skuldbelägger när följsamheten sviktar. Sjuksköterskan behöver fler redskap för att hjälpa patienten att främja hälsa och därigenom förebygga känsla av sjukdom. För att nå patienten med information krävs att sjuksköterskan är medveten om vilket stadium av förändring patienten befinner sig i. Det är av stor vikt att även närstående får information så att de kan vara till stöd för patienten, vilket kan öka följsamheten.