Criteria Document for Swedish Occupational Standards : Cobalt and Cobalt Compounds

Abstract

Cobalt (Co) is a metal with one naturally occurring isotope (59Co). Cobalt has magnetic properties, can form alloys, is not corroded by air or water at ordinary temperature, and is resistant to alkalis but soluble in acids. Cobalt is used in the production of alloys, magnets, dental and surgical implants, and in hard metal. Cobalt salts and oxides are used as catalysts in organic reactions or as drying agents in paints, lacquers, varnishes and printing inks. Cobalt compounds are also used as pigments in glass, enamels, ceramic and porcelain products. Cobalt and Co compounds are absorbed via inhalation as well as via dermal penetration. The amount of cobalt absorbed after inhalation is dependent on the solubility of the compound in biological media and the diameter of the particles. Dermal exposure to hard metal and cobalt chloride may result in significant systemic uptake of cobalt. Occupational exposure to Co and Co compounds has been shown to be irritating to eyes, nose and throat at a mean Co exposure of 3 ug Co/m3. Other effects on the respiratory system have been reported after occupational exposure to cobalt or cobalt containing compounds. Cough, phlegm, wheeze and changes in lung function (FEV1 and FVC) were reported among hard metal grinders at 5.6 ug Co/m3, but not at 3 ug Co/m3. Co and Co compounds can induce occupational asthma, but no conclusions about dose-response relationships can be made. Pneumoconiosis has been associated with exposure to hard metal dust, vitallium dust and combined diamond and cobalt dust. Cobalt is genotoxic presumably via an indirect mechanism involving reactive oxygen species. Genotoxic potential in vitro has been shown for Co ions and Co metal particles. There is evidence that Co ions and Co oxides are carcinogenic in animals. One study indicates that inhalation of hard metal dust is carcinogenic in humans. Cobalt and cobalt compounds are skin sensitisers. Keywords: Cobalt, cobalt alloys, cobalt compounds, cobalt oxide, cobalt salts, hard metal, irritation, lung function, OEL, occupational exposure, pneumoconiosis, Stellit, toxicity, Vitallium.

Kobolt (Co) är en metall med en naturligt förekommande isotop (59Co). Kobolt har magnetiska egenskaper, kan blida legeringar, korroderar inte i luft eller vatten vid normala temperaturer, och är resistent mot alkali men löser sig i syror. Kobolt används i tillverkningen av hårdmetall, legeringar, magneter, tandinplantat och kirurgiska inplantat. Koboltoxider och -salter används som katalysatorer i organiska reaktioner eller som torkmedel i färger, lacker, fernissor och trycksvärtor. Koboltföreningar används även som pigment i glas, emalj, keramik och porslin. Kobolt och koboltföreningar kan absorberas via upptag i andningsvägarna och via hudupptag. Den mängd som absorberas vid inhalation är beroende av koboltföreningens partikeldiameter och löslighet i biologiska medier. Hudexponering för hårdmetall och koboltklorid kan resultera i ett signifikant systemiskt upptag av kobolt. Yrkesmässig exponering för kobolt och koboltföreningar har visats vara irriterande i ögon, näsa och hals vid en medelexponering av 3 ug Co/m3. Andra effekter på andningsvägarna har rapporterats vid yrkesmässig exponering för kobolt och koboltföreningar. Hosta, slem, pipande andning och försämring av lungfunktionen (FEV1 och FVC) har rapporterats bland hårdmetallslipare vid 5,6 ug Co / m3, men inte vid 3 ug Co/m3. Exponering för kobolt och koboltföreningar kan framkalla yrkesrelaterad astma, men inga slutsatser om dosresponssamband kan göras. Pneumokonios har associerats till exponering för hårdmetalldamm, vitalliumdamm och kombinerad exponering för diamant och koboltdamm. Co är genotoxiskt, förmodligen genom en indirekt mekanism som involverar reaktiva syreradikaler. En genotoxisk potential in vitro har konstaterats för Cojoner och partiklar av metalliskt Co. Det finns belägg för att koboltoxid och joner är carcinogena på djur. En studie indikerar att inhalation av hårdmetall kan vara carcinogent på människa. Co och Co-föreningar är hudsensibiliserare.