Patientens välbefinnande i samband med koronarangiografi och PCI

Abstract

Bakgrund: Kranskärlssjukdom uppträder vid förträngning i hjärtats koronarartärer orsakat av ateroskleros. Koronarangiografi och perkutan koronarintervention (PCI) är en angiografi respektive intervention av hjärtats koronarartärer. Med hjälp av Seldingertekniken har PCI kommit att idag vara den primära behandlingsmetoden i samband med akut hjärtinfarkt. Koronarangiografi har ett stort diagnostiskt värde i tidigt stadie av kranskärlssjukdom. För att kunna bemöta patienten och främja en god vård i samband med en koronarangiografi och/eller PCI förutsätts att vårdgivaren har kunskap kring vad som påverkar patientens välbefinnande under undersökningen och behandlingen. Syfte: Syftet är att identifiera faktorer som påverkar patientens grad av välbefinnande i samband med koronarangiografi samt PCI. Metod: En beskrivande litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvantitativ- respektive kvalitativ ansats som kvalitetsgranskats utifrån Friberg (2012) samt Willman, Stoltz & Bathsevani (2011). Resultat: Analys av likheter i resultatinnehåll resulterade i fem teman som samtliga är faktorer som påverkar patientens välbefinnande i samband med koronarangiografi och PCI; upplevelsen av smärta, upplevelsen av oro och rädsla, känslan av trygghet, känslan av delaktighet och känslan av hopp. Resultatet visar att majoriteten av patienter som genomgår en koronarangiografi och/eller PCI upplever smärta samt oro och rädsla i samband med angiografin/interventionen. En stor andel patienter upplevde röntgensjuksköterskans närvaro bidragande till en känsla av trygghet. I resultatet framkommer även att olika grader av delaktighet och hopp påverkar välbefinnandet hos patienten i samband med angiografin och interventionen. Slutsats: Känslan av trygghet, delaktighet och hopp kan främjas av röntgensjuksköterskan genom adekvat information, bevarande av patientens integritet samt genom att skapa en god relation med patienten. Smärta, oro och rädsla kan lindras av röntgensjuksköterskan genom att bejaka patientens komfort i interventionssalen samt uppmärksamma och identifiera rädslor hos patienten. Mötet i det akuta skedet mellan röntgensjuksköterskan och patienten kan bidra till att dessa faktorer inte främjas och lindras till fullo. Patienten intar en passiv roll och kan uppleva sin delaktighet begränsad av tidsbrist och otillräcklig information.