Personcentrering inom psykiatrisk tvångsvård - Sjuksköterskans strategier för att minska användningen av tvångsåtgärder för patienter med psykossjukdom

Abstract

Tvångsåtgärder inom psykiatrisk tvångsvård har både motståndare och förespråkare. Motståndarna menar att det kränker människans värdighet, medan förespråkarna menar att det är ett nödvändigt ont. Gemensamt tycks vara en strävan efter att reducera användningen av tvångsåtgärder i den mån det går. Syftet för detta examensarbete blev således att undersöka vilka strategier sjuksköterskan kan använda för att minska användningen av tvångsåtgärder, för patienter med psykossjukdom, inom den psykiatriska tvångsvården. För att svara på syftet genomfördes en litteraturstudie, där 10 st vetenskapliga artiklar valdes ut och analyserades. Resultatet mynnade ut i strategier uppdelat i fyra teman: En personlig vårdplan – där patienten får formulera en egen vårdplan inför kommande vårdtillfällen, delaktighet – som betonar vikten av ömsesidig respekt mellan sjuksköterska och patient, information till patienter och anhöriga, samt organisatoriska förutsättningar för att kunna implementera dessa strategier. Förutom de strategier som identifierades tycktes resultatet peka på att det behövs en förändring i synen på relationen mellan patient och vårdpersonal, för att få igenom ett mer personcentrerat förhållningssätt. Från att patienten ses som oförmögen att vara delaktig i sin vård, till att ses som en jämlike i ett partnerskap. Området tycks vara relativt outforskat, inte minst när det gäller patienter med psykossjukdom. Det krävs vidare forskning, kanske framför allt när det gäller nya metoder och strategier som kan ersätta redan existerande tvångsåtgärder.